När en människa inte orkar längre.

Till hon som inte längre orkade.

Vi träffades egentligen inte alls många gånger i verkliga livet,

men vi kände ändå varandra. Vi visste verkligen mycket om varandra,

kanske faktiskt mer än sådana som vi träffat mycket mer vet om oss.

Den som upplevt något kan också förstå den som går igenom något liknande,
hen kan relatera, hen riskerar inte att förminska.

Jag vet att jag ibland kunde nå fram med viktiga ord, sådant som var viktigt för dig att höra,

jag kunde förmedla hopp-du sade det till mig.

Men så kom en dag, när du inte orkade mer. Jag tror att människor omkring dig faktiskt tänkte,

att det är bättre nu. Men så kom ändå dagen, när du inte orkade längre.

Det finns inga enkla svar, det finns mest bara frågor-och jag sitter här och undrar,

och kan inte låta bli att fundera, hade jag kunnat göra något mera?

Kloka S, du som kämpat så mycket. Jag hoppas du funnit ro.

Vila i frid.


Bild: Pixabay.com

Till oss som finns kvar i livet.

Jag har tänkt och tänkt i helgen och vi bara måste, måste hjälpas åt tillsammans vi som lever,  att finnas för varandra. Nu. Det finns inget sen. Det kanske inte finns ett imorgon. Då kan det vara för sent.  Det vi gör för andra är viktigt. Det spelar roll. Ibland kan det vara rent livsavgörande. Ibland räcker det inte hela vägen, men vi har ändå gjort vad vi kan.

Om jag tänker på mig själv och mina erfarenheter, visst är det så, att allt som jag idag uppskattar att människor gjort för mig, som jag idag är otroligt tacksam över, är inte enbart sådant som jag även uppskattade förut. En del saker var rent av besvärliga mitt i mitt dåliga mående. Det är inte alls alltid enkelt att möta den som mår riktigt, riktigt dåligt. Jag förstår. Jag förstår hur svårt det måste vara att möta någon som bär på de mörkaste, mörkaste tankarna-men det är inte farligt att ta emot den andra personens ord. Det går. Du har själv också rätten att sätta gränserna för dig,  vara tydlig med hur mycket och vad du orkar.

Jag har haft en kollega, som jag arbetade tillsammans med en relativt kort period, som kunde se sådant jag själv inte sade något om. Det gjorde att jag också kunde berätta till henne det som nästan ingen annan visste. Hon fick höra och hon lyssnade. Hon blev inte rädd, men hon tog mig på allvar, när jag själv bar på tankar och känslor som skrämde mig. Stunder som våra när vi satt tillsammans på golvet i ett förråd med stängd dörr, sådant glömmer jag aldrig. Och sådana stunder, när en människa ger av sin viktiga tid, av sin omtanke och sin närhet till en annan människa-det kan betyda mer än någon egentligen innan den stunden kunde förstå.

Det är så ledsamt varje gång en människa inte orkar längre. Det är så ledsamt, men vi måste prata om det vi som finns kvar. När vi ser att någon medmänniska mår dåligt, eller när vi misstänker att någon intill oss inte har det bra-vi måste fråga hur hen har det! Vi måste bry oss! Vi ska prata med varandra igen och igen och igen och aldrig sluta. Det är bara tillsammans vi kan göra allting lite lättare för varandra. Ensam är inte alls alltid stark. Långt ifrån.

Och till dig som står kvar, utan den som inte orkade längre. Det finns stöd för dig att få. Prata med varandra. Bär inte sorgen, tankarna och känslorna ensam.

Till dig som kämpar

Allt är inte hopplöst, inte ens då när det känns som om allting är slut, som att allting är över, som om ingenting längre spelar någon roll. Kanske spelar ingenting längre någon roll för dig just nu-men det behöver inte alltid vara så för evigt. Kanske känns det som om du bara är till besvär, trots att människorna omkring dig sträcker ut sina händer och igen och igen talar om för dig att det verkligen vill finnas till för dig-tro på dem!

Om allt känns hopplöst-berätta för någon om det. Bär inte allt mörkt ensam. Om du inte orkar låta orden höras-skriv dem till någon! Det finns någon för alla där ute. En behöver inte på något sätt öppna sig för en hel massa människor, välj några som du litar på. De som tar emot dina ord, de som tar emot ditt förtroende, de kommer bli oerhört betydelsefulla personer för dig, mer än någonsin. De relationerna kommer bara växa sig starkare, skapa starka band mellan er. Det blir något särskilt med de människor med vilka en kan vara sig själv med, verkligen visa sitt sanna jag för.

Det finns hjälp att få! Det finns alltid någon att ringa till och någonstans att åka om allting blir förtvivlat jobbigt. Det kan hända att känslan kommer, att det här är ju ingenting för mig, gå emot den. Akut hjälp är för alla som behöver den.

Viktigt, viktigt! Ingen måste må så dåligt att en har självmordstankar för att söka hjälp. Det finns ingenting som heter att ”inte må nog dåligt” för att söka hjälp eller att be om hjälp. Jämför dig aldrig med någon annan. Känner du att du vill ha hjälp och att du behöver hjälp och stöd-vänta inte! Det finns hjälp att få.

 

Hit kan du vända dig!

SPES Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd
www.spes.se
Telefonjour 08-34 58 73
alla dagar 19.00 – 22.00 året runt

Mind
www.mind.se
Självmordslinjen
tel: 90101, mejla eller chatta
öppet dygnet runt


Föräldratelefonen
Öppen vardagar 10–15 samt torsdagar 19-21
020–85 20 00
Äldretelefonen
Öppen vardagar 10–15
020–22 22 33

Suicide Zero
www.suicidezero.se

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *