Här är jag-mamman som serverar pasta, oboy och chips i skål!

 

Först kom texten som talade om för oss att vi skulle skippa sockret om vi älskar våra barn ( som jag har skrivit en del utifrån här) sedan kom krönikan som uppmanade oss att ta reda på om vi hade gjort våra barn sockerberoende?  I den senare fick vi veta vad barn minsann ska äta, nämligen som följer: ”Vad ska barn äta? De ska äta fisk, skaldjur, fågel, vilt, ekologiskt kött, ägg, rotfrukter, grönsaker, groddar, bär, frukt, frön och nötter, förutsatt att inga allergier föreligger förstås. Till frukost kan de äta havregrynsgröt eller råggröt med bär, mosad banan eller hackat äpple och kanel eller sockerfri yoghurt och sockerfri müsli.”

Förutom att jag är innerligt trött på pekpinnar och skuldbeläggande kopplat kring mat och ätande, finns det en aspekt som dessa förståsigpåare glömmer bort. Barn är olika. Människor är olika. Hur mycket ekologiska ägg och nyttiga groddar eller läckert tillagade skaldjur eller fantastiska mustiga köttgrytor med viltkött och rotfrukter jag än skulle servera så skulle ett av våra barn ändå inte äta det. Hen skulle säga, ”jag tycker inte om gryta” eller ”jag vill ha nåt annat”. Ett av våra barn är ett selektivt ätande barn, vilket inte alls är ovanligt. Lyckligtvis ökar kunskapen om detta, men kanske inte i samma rasande tempo som skammandet kring mat och ätande accelererar. Jag blir innerligt ledsen över skammandet. Jag kan bara ana hur många föräldrar som känner sig pikade, påhoppade och ifrågasatta. Men jag ser motsatsen också, t ex tråden i en Facebook-grupp som började med länken till den här skruvade krönikan om ifall vi hade gjort våra barn sockerberoende eller inte, men snabbt utvecklades till något annat och där fick jag tips om ett recept på hemgjord nutella! Yeah-för yes, här gillar barnen nutella på den rostade mackan, ibland. Och de får även äta det.

Så här har ni mig, mamman som serverar pasta dag ut och dag in, vit pasta, aldrig extra fiberrik pasta och pastans form har sällan någon större variation. Vit penne pasta allt som oftast. Så här har ni mig, mamman som regelbundet köper hem (eller besöker snabbmatsrestaurangen) och beställer barnmenyer tills vi har fler leksaker från hamburgerkedjorna än vi vill ha, alltid kycklingnuggets eller hamburgare naturell, alltid pommes såklart. En extra bonus är det såklart om de pommes som åker ner i magen har fått toppen doppad i den rätt så feta dressingen som stått på bordet i en liten kopp.

Jag är även mamman som verkligen kämpat för att vårt lilla barn ska få sina vita pastapennor varje dag på förskolan och variera mellan sin trygga stekta korv och sina omtyckta välstekta kycklingnuggets.

Och som jag älskar, som jag älskar det här lilla barnet och de andra barnen! Så mycket kärlek det finns i rörelsen när jag häller upp det nyinköpta oboypulvret i den vackra plåtburken och brer den speciellt utvalda mjukmackan med mjukost och önskar att det lilla barnet ska äta sin frukost. (För övrigt tillåter vi oboy även till de äldre barnen-och nej, inte bara på lördag eller söndag.)

Ni har också här den där mamman som glädjer sig åt att barnet med äter sin vita glass på kvällen eller som fyller en liten skål med ljusgula lövtunna chips som ett mellanmål på eftermiddagen. Jag är mamman som med glädje ställer fram glassskålen på bordet i vardagsrummet. Ser ni kanske till och med mönstret? Färgerna, färgskalan. Den finns där, det vita, det gula, det ljusa.

Ja här har ni mig, mamman som glad över att ungen dricker äppeljuice och käkar två skålar glass till kvällsfika och som är glad över det uppätna russin-paketet. Jag är mamman som ibland står med klumpen i magen över ett barn som inte äter, ett barn som ber om något men som ändå inte rör maten. Då kan den lilla chipsskålen på kvällen bli ack så viktig. Och om det råkar vara , enligt somliga fel mat, fel färg, för sött, för mycket mjöl-det får kvitta.

Jag önskar föräldrar kraften och styrkan att låta försöken till skuldbeläggande och skammande studsa tillbaka till den som försökte lägga över den på någon annan. Omedelbart. Lägg det inte på era axlar.

 


Mamman som serverar pasta, oboy och chips i skål!

 

 

 

 


 

 

 

44 kommentarer

  1. Therese

    Asså din text. Jag gråter. Jag är inte ensam?? Trodde jag var den sämsta mamman. Min 4 åring lider oxå av detta. Vi har efter 3,5 år skrikande efter hjälp fått diagnosen på dottern. Fan så glad över en chips skål gapar tom. Här serverar vi allt hon vill äta. Och det är 10 olika livsmedel.

    Tack för du lyfter detta ❤❤❤❤💕

    1. Jasmine

      Åh kan också relatera till 100%, känner mig verkligen värdelös som förälder när jag serverar sonen ostkrokar till middag när inget annat går ner. Får man fråga vad det är för diagnos din dotter fått? Förstår om det är personligt 💖

  2. Heja dig!
    Här är föräldern som i säkert ett par år bredde köpt Nutella på vitt bröd. För det är bättre än att förskolan ringer och säger att barnet är väldigt blekt och orkeslöst. Det hände en gång bara. Det räckte för att vi skulle förstå.

  3. Jenny

    Tack!
    Jag är mamman som både har varit barnet som matvägrade från tre veckors ålder och är förälder till selektivt ätande barn.
    Själv åt jag bara ris eller pasta med smör, sonen som nu är 16 äter för närvarande bara rispuffar och dricker pärondricka av speciellt märke.
    I bådas våra fall har det visat sig vara Asperger som är ”boven” då sonen fick sin diagnos för tre år sedan och jag fick min ett år senare.
    Stå på er alla! Vi äter nyttigt och ”rätt” när detta är möjligt, annars äter vi helt enkelt 🙂

  4. Linda

    Ätstörning, extremt kräsen har nu ersatts av selektivt ätande barn. Tack för det, har kämpat i många år och sonen är nu 15. Pasta, McDonalds, pannkakor och vitt bröd med mjukost. Man är tacksam för allt som han petar i sig för att kroppen inte ska gå in i svält. Det har blivit många kommentarer under åren, lär honom att äta och att det inte är ok att vara kräsen… Ingen förståelse från omgivningen och man känner sig så maktlös. Vad som helst är bättre än inget alls! Tack

  5. Helena

    Haha. Här är det likadant 😃 Tyvärr innebär det att de övriga barnen, som INTE har samma problem, också vill ha ”skräp”-maten. Å hur säger man nej till dem men ja till till den väldigt kräsna långa smala…?

  6. Sollan

    Jag tycker det är fruktansvärt att behöva läsa detta! Att skuldbelägga pga mat. Att behöva skämmas? Barn behöver näring och det är det viktigaste. Skälvklart ska barn få det man vet att de äter och känner sig trygga med. Man kan ju prova annat bredvid om det nu är så.
    Jag är mamma men även kallskänka på en förskola och där vi jobbar just så. Anledningarna kan variera från konsistensen, tryggheten till vad som helst. Vi har alltid ett safe card men låter barnen prova annat. Vi har på så sätt också utvidgat maträtterna till fler och fler. Sakta men säkert vågar de lite till.
    Stå på er och tänk på att ni känner ert barn bäst!

  7. Sanna

    Ett av mina barn livnärde sig under flera år på enbart, välling, mjölk, vispgrädde och smör. Och ibland ytterst sällan några mandariner. Han var pinnsmal, och hade en massa spring i benen och följe tillväxtkurvan på längd med råge även om viktkurvan dippade ibland. Och han blev en frisk vuxen i slutändan, som faktiskt äter det mesta

  8. Anna

    Heja! Så innerligt trött på alla pekpinnar och hets och hysteri. Alla barn är olika och som förälder vet man bäst vad ens eget barn behöver. Det säger ju sig självt! Men det är tydligen vissa som bara är lite bättre och vet precis vad alla andra gör för fel, även om vissa av fem inte ens har barn själva. Tröttsamt!

  9. Mariana

    Har nu förstått att det inte bara är jag, snart 50, och min son, 15 år, som lider av detta. Även min mamma, som är född 1945, har detta syndrom. De var fattiga, och mycket på bordet fanns inte att välja på. Ändå åt hon inte, var smal som ”en sticka” medan syskonen petade i sig vad som fanns, och sedermera blev överviktiga. De som gnäller projicerar förmodligen sina egna problem. Gör vad som funkar för er och lyssna inte så mycket på förmanande besserwissers🙂!

  10. Nancy Isaksson

    Haha, kan inte låta bli att le lite för mig själv när jag läser. Känner så väl igen hur vi hade det när äldsta barnet var mindre, det var inte lätt att få henne att äta alls. Idag är hon tjugo och vegan sedan något år tillbaka, ska plugga till nutritionist och äter extremt ”nyttigt” och undviker allt socker, till skillnad från sin mamma som gärna fortfarande äter godis ibland. Det händer ju att barn blir lite tvärtemot sina föräldrar, och då kan den här sockerskräcken som vissa har kanske bli lite kontraproduktiv…

  11. Du skriver om min dotter.
    Hon är 2 år nu och vill inte äta alls. Hon vill hellre ammas och det gör hon en hel del. Men mat… Nä det hamnar inte mycket i hennes mage. Några tuggor då några då.
    Skönt att man inte är ensam

  12. Anna

    Så varm i hjärtat av denna text. Som om jag skrivit den själv. Som jag har slitit mitt hår över detta. Och oroat mig. Gråtit. Kämpat med önskekost på förskolan. Försvarat och förklarar.
    – Nä. Hon gillar ingen annan mat. Vi har med egen pannkaka

    Jag läste din text för min man nyss och han påminner mig om när vi ”high-fivade” när dotter åt pommes strips på hamburgerkedjan. Äntligen kan vi åka nånstans utan att jämnt ha med egen mat.
    Tack för att du skrev den! Ha en underbar helg med ljusgul och vit mat!

    1. Tack Anna för att du läste och kommenterade, att du/ni delade med er av er historia! Förstår precis det där, vad är det med pommes egentligen? Och inte ska en tro att det är samma sak om de tillagas hemma. Inte för oss i alla fall.

  13. Daniella Molin

    Jag kan förstå att man i desperation ger sitt barm ”mat” som inte är bra bara för att han eller hon ska äta över huvud taget. Och kanske hade jag gjort det samma om jag vore i samma situation.
    Men, jag funderar på om dessa barn hade svultit på riktigt, om det som för 80 år sedan och mer tillbaka, knappt inte fanns någon mat?
    Många äldre har jag pratat med, men aldrig att jag hört om att sk ”selektivt ätande” skulle ha varit något vanligt förekommande förr i tiden.
    Men nu är var och varannat barn ”selektivt ätande”.
    Det betyder att för ca 100-150 år sedan så hade alla dessa barn dött i självsvält/matvägran. Jag kanske är helt ute och cyklar, men detta känns onekligen som ett modernt problem.
    En ny bekantskap berättade häromveckan för mig hur hon gör med sina barn. Hon har själv fått problem med mat pg av allt socker och vitt bröd hon blivit uppväxt med, och hon vill inte låta sina barn hamna i samma fälla som hon själv.
    Hon lagar riktigt hälsosam mat, såsom den i beskrivningen i texten ovan.
    Hon bakar bröd utan mjöl. Barnen protesterade i början men då fick de gå hungriga. Ibland så länge att de kräktes av hunger. Och så när barnen lugnat sig efter vredesutbrott och skrik, så berättade hon för dem vad som händer i kroppen om man inte äter bra mat.
    Till slut så lyssnade de. Jag beundrar hennes styrka och uthållighet.
    Jag önskar er alla lycka till med ert kämpande kring maten där hemma.

    1. På fullt allvar, jag blir mest bara illa berörd och det knyter sig i magen av att läsa det du skriver här. Det låter ju som rena rama galenskapen att låta barn gå hungriga, så hungriga att de kräkts av hunger. Jag kan inte på något sätt lyckas förstå hur det ens skulle kunna ses som ett endaste dugg beundransvärt.

    2. Gammaldags

      Du har en klar poäng. Personligen tror jag inte heller att dessa barn skulle hungrat ihjäl för hundra år sedan, men så fanns inte heller hundra diagnoser att ställa. Vidare fanns ingen surfplatta eller mobil hemma som barnpassare och uppfostran var inte lika fri som nu, men de allra flesta hade mammor som tog sig tiden lagade mat från grunden.

  14. Carro

    Detta är bullshit. Jag är inte mycket för att skuldbelägga heller. Men att rättfärdga att man ger sitt barn skräpmat är bullshit! Med det menar jag: låt ditt barn äta vad fan som fungerar. Vem vet egentligen vad som är rätt eller fel med alla möjliga kostråd, allt från LCHF, Rawfood, 80/20, Paleo mm. Konsensus är ju att raffinerad/processad mat inte är bra, men fine om en unge matvägrar. MEN att ge din unge kemikaliemat – där går gränsen. Det dödar ditt barns kropp och psyke och är inte ens mat! Selektiv ätstörning beror på olika faktorer… som någon beskrivit här kan det bero på att man har asperger. Kan även bero på att man har IBS. (Ja även små barn kan ha det). Även psykiska problem. Och vad händer när man äter kemikalie”mat” – jo man SKAPAR både fysiska, psykiska och kognitiva problem. Så man gör INTE sin unge en tjänst. Istället borde man kolla upp ev. vitamin/mineralbrister och ge tillskott som faktiskt kan hjälpa ditt barn att bli frisk och äta allround naturlig mat. Men visst, det är ett större problem än att enskilda föräldrar ger barnen denna ”mat” – all mat med kemikalier borde förbjudas – för det är ju inte ens mat! McDonalds mfl. – Hej då!

    1. Tack för att du tagit dig tid att läsa och kommentera så utförligt! Vet inte riktigt vad du syftar på, men vi äter mat hemma hos oss och vår sä-barn äter också mat, allt från pasta, pommes till kycklingnuggets, en och annan klämmacka i mackjärnet går hem också och även drickyoghurt med t ex jordgubbssmak. Till det kan jag nämna sådant som skinkan från pizza, även hos oss kallad pizza-korv, ja stekt korv också. Skräp äter vi aldrig. Mat är mat och skräp är skräp.

      Kan även berätta att vi naturligtvis har god koll på barnets värden och alla ser finemang ut! Lyckligtvis går det också så mkt bättre i förskolan just tack vare den anpassade kosten, pasta, stekt korv och kycklingnuggets! Inga minsta tecken på någon asperger, IBS eller annan problematik. Så det är i det här fallet och även andra fall frågan om än så länge ett selektivt ätande barn. Kort och gott-och det måste vi accepetera, barn är olika, precis som vi vuxna, inte sant!

    2. Zebran

      Mitt barn äter väldigt lite och få grejer, dricker välling fortfarande (270 ml morgon och 270 ml kväll) trots att denne är sex år ung. Tack vare vällingen finns ingen vitaminbrist och dietisten rådde mig att fortsätta ge välling. Hur kommer det sig att mitt barn inte vill prova ny nåt trots att denne inte har vitaminbrist?!

  15. Carro

    PS. För er som inte vet kan jag tipsa om att ge era barn tillskott av zink (påverkar smak och aptit), b-vitamin komplex (påverkar hungern), järn (påverkar aptit), a-vitamin (påverkar aptit och slemmhinnor i munnen – som kan påverka hur man upplever olika texturer). Magnesium (aptit). Många blir helt friska eller bättre med näringsterapi. Särskilt zink har hjälpt barn med selektiv ätstörning och har kliniskt bevisad effekt på andra ätstörningar som anorexia.

  16. Emil

    Varför ens försöka försvara skräpmaten? Finns det någon som helst anledning? Man kan ju knappast påstå sig hjälpa ett barn genom att mata det med näringsfattig ”mat”, när problemet i de allra flesta fall beror på just brist på näring!
    Att svälta barnen tills de kräks låter väl lite väl hårt, men faktum är att när ett barn blir tillräckligt hungrig så kommer denne med största sannolikhet att äta av det som står på bordet! Även om det kan krävas en nypa tålamod av dig som förälder… Jag struntar i hur skamsen en förälder blir av att man ifrågasätter kosten hos barn, för mig är det viktiga att barnen får en rättvis start på livet utan att behöva kämpa med övervikt och hjärtproblem i tidig ålder…

    1. Sara

      Jag som mamma till ett barn med diagnosticerad SÄ utan någon annan problematik i botten så som aspberger eller liknande måste ändå säga att det finns undantag som bekräftar regeln – vårt barn med SÄ är det 4:e i barnaskaran av 4 och hen har fått samma förutsättningar som de andra. Skillnaden är att hen inte ens va intresserad av mat som nyfödd – varken amning eller flaska – det finns inget som helst intresse för mat hos hen. Hen har genomgått allergi utredningar, neuropsykologiska utredningar men även utredningar rent fysiologiskt – det finns inget fel på hen som kan förklara hens ovilja till att äta. Hen har aldrig under hela sitt liv uttryckt att hen är hungrig trots att hen i perioder inte ätit mer än en pastaskruv, på en en vecka.

      Idag är hen 7 år och äter pasta, pannkaka, potatis, nuggets, vaniljyoghurt, banan och äpplejuice. Hen lockas inte av godis, chips, kakor eller glass faktum är att hen inte ens velat prova. Inte ens när alla andra barn på kalas trycker i sig godis och fika vill hen ha – hen gillar det inte. Så det är inte så enkelt att hen äter skräpet istället – det gör kräsna barn men inte barn med ätovilja – för dem är allt hemskt att äta om det inte hör till SF – det handlar inte om att rättfärdiga skräpmat utan om att skapa en förståelse till hur olika barn är. Jag blir också provocerad av föräldrar som direkt barnet vägrar äta en dag ropar SÄ eller anser att barn i tid och otid ska få äta vad de vill men det är skillnaden, när man har ett barn med SÄ vet man det, innan dess har man ingen aning – tro mig alla de tre äldre barnen har varit kräsna i perioder också och hade säkerligen ätit istället för att svälta ihjäl men för vår minsta är svält ett bättre alternativ än att äta och hunger känner hen inte i alla fall.

      Kan tillägga att utöver de saker hen äter så får hen näringsdryck två gånger/dag för att inte drabbas av näringsbrist (på recept av läkare efter utredningar och kontakt med ätteam där vi jobbar aktivt med att hjälpa hen med maten.

    1. http://jenny.livskick.nu/2017/03/12/selektivt-atande-barn-ar-inte-bullshit/

      Läs här! Läs på. Det här handlar inte om någon slags lättja eller något försök att få en lugn stund. Dina ord visar på en stor okunskap kring barn med selektiv ätovilja. Dina ord trampar på så många föräldrar om dagligen kämpar! Det här handlar möjligen om ett ställningstagande att inte låta skuldbeläggande och okunskap trycka ner en, utan att istället följa sitt barn och gå efter hens behov.

  17. Sara

    De som kommenterar skeptisk, och rent av otrevligt under det här inlägget, har med största sannolikhet ingen erfarenhet av barn med selektiv ätovilja alls.

    Nej, vissa barn äter inte alls när de blir tillräckligt hungriga. Vad är det med det som är så jävla provocerande för er med normalkräsna och ätande barn som är så svårt att förstå med det? Men ni kanske vet mer om detta än tex ätteamet på Folke Bernadotte, som uppmuntrar all typ av ätande som positiva framsteg, om det så är pizza 7 dagar i veckan?

    Människor med behov av att skamma och utrycka sig nedvärderande (och extremt okunnigt) om andra föräldrars tuffa vardag är det värsta som finns. Skäms på er.

    1. Ja, Sara, det är så otroligt ledsamt! Ändå har jag inte ens godkänt alla kommentarer för jag vill inte att min blogg och mitt kommentarsfält ska upptas av sådana fruktansvärda anklagelser och påhopp. Jag vill inte att andra föräldrar ska tvingas läsa en del saker. Det finns mycket okunskap men ett tips är ju att lära sig om det man inte kan något eller lite om, istället för att skamma andra. Tack Sara för dina kommentarer! Kram! <3

  18. Ida

    Äntligen!! Äntligen förklaring och förhoppningsvis förståelse för personer med selektiv ätstörning. Är mamma till en nu 18 åring. jag har stridigt, kämpat och skyddat detta barn mot oförståelse och rena elakheter. Oförståelse från skola,skolhälsovård, släktingar och vänner (inte längre vänner). Förhoppningsvis så kommer ni med yngre barn få det lite lättare nu när diagnosen godkänts. Jag känner så igen mig i det ni skriver så det gör mig tårögd. Vi har låtit barnet själv välja maten, aldrig tvingar eller fördömt. Jag har lagat dubbla middagar och gör fortfarande. Det är det värt!! Mitt barn äter fortfarande selektivt men kan ibland överraska med att lägga till nåt livsmedel i sin meny. I andra delar så är alla accepterande för olikheter men inom ätandet så är vad ”normalt” är väldigt smalt. Dax att detta förändras. Ni som utrett era sä barn, vad har diagnosen gett er/barnet? Kram och kämpa för dessa underbara barn.

    1. Tack för att du delar med dig! Jag har hört så många som verkligen känner sig förstådda när de äntligen för svart på vitt att deras barn har en selektiv ätovilja. Det handlar inte bara om slöhet och att man skämmer bort barnet. De får liksom ord för vad allt handlar om. Framför allt kanske hjälp med kosten i förskola och skola.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *