Jag skriver för livet!

Det är längesedan jag gjort något bara för mig, visst jag har gått på stan, på bio, jobbat ideell med mera, men just bara för mig. Där jag varit bara jag. Och tillåtit mig vara bara jag, mitt genuina jag helt och fullt. Så därför blev jag så glad, om än en aning ambivalent, när jag erbjöds en reservplats i skrivargruppen där vi berättar om livet med en penna, samtalar och skriver om livsfrågor. Jag visste inte riktigt om jag skulle ta mig iväg den där första gången förra tisdagen och var på väg att backa i sista stund, men jag åkte dit! Och så glad jag är och var över att jag åkte dit. Det var en så fin kväll, en fin stund, fina möten med människor jag inte mött förut, ett kärt återseende med en person jag tycker om men inte träffat på länge-och så orden, språket, mitt skrivande.

Igår var det dags för träff två för mig. Jag tror på att en del berättelser ska berättas, skrivas och låta sig höras. En del texter ska stanna i min vackra skrivbok, medan en del ska uttalas, formas i ord som hörs tydligt och tas emot av någon annan i ett slutet rum, med väggar inbäddade i bomull där skavda ord liksom tas emot så mjukt som ingen annanstans. Så är det i skrivargruppen, orden landar mjukt oavsett om de är kantstötta eller ej.

Jag ser fram emot nästa vecka redan. Jag vet att jag kommer må bra av att komma dit även då. Det som ger en något bra ska en ta sig tid för. Att vara  tillsammans med sin inre kärna, sitt sanna jag, om så för ett par  timmar, ska en ge sig tid för. Möta det som varit och låta det sammanflätas med det som är nu-det kan vara viktigare än vi kanske tror.

Bild: Pixabay.com

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *