Men hur orkar du egentligen?

 

Jag känner att det är dags att förklara vissa saker, att förtydliga, liksom reda ut lite begrepp, för jag är rädd att det faktiskt skett och sker missförstånd. Vi är alla människor, med toppar och dalar, med bättre och sämre dagar. Ingen människa är liksom någon övermänniska, någon som alltid är på topp, som alltid orkar och orkar i al oändlighet. Ingen människas energi är outtömlig, inte ens de hos människor som du kanske tycker alltid verkar glada, pigga, energiska, kreativa och fulla av driv, utan några som helst gränser.

Det händer då och då att jag får frågan: ”Men hur orkar du egentligen?” Eller påståenden som ”Att du orkar” eller ”Jag förstår inte att du orkar.”

Så här är det. Jag orkar. Ibland. Ibland orkar jag så in i nordens mycket, intensivt, länge och då orkar jag som bara den. Det är det du ser. Det är det du tror är den hela verkligheten. Men jag lovar dig, ingen människa fixar och orkar att brinna och brinna tills hen nästan brinner ut, dag efter dag efter dag. Ingen.

Så hur orkar jag egentligen? Hur orkar vi egentligen med allt hela tiden,  vi som verkar orka en hel massa saker hela tiden? Ja, sanningen är att jag inte alls alltid orkar. Jag låter korthuset rasa, men sådan är sanningen och det är viktigt att förstå, att det som syns inte alls alltid är allt som finns. Efter att ha haft stor energi, brunnit och brunnit. så lågorna stått härliga till går det sedan neråt igen. Orken går upp med röken som steg mot himlen och ner singlar förstrött flagor av koll ned mor marken för att liksom smulas sönder. Därför, jämför dig inte. Jag gör det tyvärr fortfarande emellanåt, jämför mig. Det är liksom inte lönt att mäta sig med något som inte alls finns.

 


Bild: Pixabay.com

 

 

 

 

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *