När andras ord säger allt-om mental trötthet.

 

Återigen, ni vet det vid det här laget. Jag samlar på ord. Fascineras av ord. Letar ord lite här och där och då och du utan att jag knappt tänker på det. Jag är född att dras till ord, så måste det vara. Ibland finner jag ord som kunde kommit från mig själv, Sprungna ur mina tankar och känslor. Till exempel det här:

 

 

Idag är dagen efter dagen full av intryck. Mental trötthet. Alltid samma sak efter de där hela planeringsdagarna på jobbet. Många timmars fokus, prat, intryck, koncentration. När dagen är slut har huvudvärken infunnit sig sedan några timmar tillbaka. Som vanligt. Det är liksom alltid samma sak. Idag ligger liksom ett trötthetens täcke över mig. Insvept i det täcket bemästrar jag ändå dagen. En lugn morgon och förmiddag utan någon tid att passa och därefter besök på ett lekland med barnen. Sedan resten av dagen och kvällen hemma. Jag sysslar med några projekt i hemmet och har ägnat timmar till det. Min man har lagat en underbar middag. När jag rensar, sorterar och går igenom grejer, som är mitt stora projekt här hemma nu, slappnar jag av. Jag är här och nu i det jag gör. Jag rensar tankar. Det kan vara återhämtning för mig, att kunna göra det i lugn och ro. Det hör liksom vardagen till det här, den mentala tröttheten efter en dag med så mycket stimuli, så många intryck. Jag vet att jag inte är ensam om det.

Bland det allra viktigaste i det här tror jag är det här:

 


Visst händer det att jag klandrar mig själv för min utmattning, för min trötthet, för mitt behov av återhämtning. Det är ju bara livet, det där måste du ju orka med! Det är väl inget att bli så trött av. Visst, det är livet, men är jag trött så är jag. Alla hanterar olika saker vardagen på olika sätt och om vi dessutom skuldbelägger oss själva och kräver att vi ska vara på ett annat sätt än vi är, blir det ännu en börda att bära.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *