Perfektionist-javisst!

I slutet på december publicerades en text om perfektionism på Livskick, 8 tecken på att du är en perfektionist. Jag kände så väl igen mig i mycket av det som togs upp i texten och tänkte att jag skulle ge lite exempel på hur det kan se ut i vardagen för mig. I det dagliga livet är allt långt ifrån ”perfekt” för mig, inte alls så välorganiserat och ordnat som jag egentligen skulle önska. Men dock ändå, det perfektionistiska tänkandet finns där och kan vara både till både nytta och som en börda för mig.

 

1. Du tänker ”allt eller inget”. Saker är antingen rätt eller fel, bra eller dåligt, perfekt eller katastrof. Du tenderar att tänka i extremer istället för att se personligheter och situationer som något som förändras och utvecklas – till exempel tänker du ”Hon är elak” istället för ”Hon kan vara elak ibland”. Känner du igen tanken ”Jag har redan ätit en kaka idag, då kan jag lika gärna äta alla”?

O ja! Jag har mer än en gång beskrivit mig själv som en antingen-eller-person. Av eller på. Antingen eller. Allt eller inget. Det är liksom väldigt nära till hands att tänka i ytterligheter, att gå all in. Det där med perfekt, det är dock oerhört komplicerat för en person (som jag) som oftast tänker att det går att göra lite mer, lite till eller lite bättre.

 

2. Du litar inte på andras kompetens. Du delegerar sällan, eftersom du inte tror att andra kan göra saker ”ordentligt”. Andra kan uppleva dig som att du måste styra på mikronivå och att du är ett kontrollfreak, men du ser det som att du bara vill att jobbet ska bli gjort på rätt sätt.

Själv är bäste dräng, eller? Nja, det kan bli en oerhört stor börda för en själv (och säkerligen även för andra) om en vill ha kollen själv hela tiden, att vilja kolla och veta hur allt är och blir. Släppa taget kan vara svårt, så svårt. Häromveckan lämnade jag över en mindre uppgift till en annan person. Och visst kom tankarna, hur har det gått? Är det fixat? Hur har hen gjort det? Men, samtidigt, det där behöver jag hantera, för naturligtvis kan någon annan känna sig trampad på tårna och rent av inte betrodd att klara uppgiften.

 

3. Du har höga krav på andra och dig själv. Du tror att du alltid måste göra ditt bästa och förväntar dig att andra ska göra detsamma, och du är rädd för att andra ska se dig misslyckas.

Om jag tror att jag alltid måste göra mitt bästa? Nej, jag inte bara tror det. Jag anser att jag ska göra det i alla jag åtar mig. Det funkar liksom dåligt för mig att göra något lite halvt sådär. Antingen tar jag mig an något och ser till att göra det ordenltigt eller inte alls. Det där mittemellan är inte my cup of tea riktigt. Och visst, det finns absolut en risk att det även kan påverka omgivningen. Dock är jag ändå övertygad  om att de högsta kraven har jag, och har alltid haft, just på mig själv.

 

4. Du har svårt att fullborda ett projekt. Eftersom du tänker att det alltid finns något mer du kan göra för att göra det bättre blir det sällan färdigt.

Ja, visst är det så! När är en egentligen klar? Det går ju ofta att göra lite mer, lite till eller lite bättre. När är en egentligen färdig?

 

5. Du använder ordet ”borde” för mycket. ”Jag borde göra det här” … ”De borde göra det där”. Du har vissa ”regler” du anser att du själv och andra borde följa, och när dessa regler inte följs är du inte nöjd.

Måsten och borden. Vilka ok det kan vara! Men också, vilken befriande tanke i sig det kan vara att inse att många ”regler” som jag har och har haft för mig själv också är just måsten och borden, inte alls nödvändigtvis en absolut sanning. Det är inte ett måste på något vis att följa alla uppmaningar ens inre röst ger en. Men även här, det är jag själv som får ta emot de allra flesta förmaningarna-gentemot andra är jag betydligt mer tolerant och generös i mitt tänk.

 

6. Ditt självförtroende baseras på hur du presterar. Du är även känslig för hur andra förhåller sig till dig – du strävar efter att allt ska vara felfritt och behöver bekräftelse från andra för att känna dig nöjd över dina insatser.

Naturligtvis hänger självförtroendet ihop med hur jag presterar, men med höga krav är det lätt att självförtroendet svajar. Det behövs inte alls mycket för att jag ska bli missnöjd och besviken på mig själv. Men, att ha höga krav på sig själv och vara ambitiös kan verkligen också vara en drivkraft som kan föra en framåt.

 

7. Du fastnar vid misslyckanden. Du har säkert gjort det mesta rätt, men fokuserar ändå på de misstag du gjort.

Sannerligen är det så. Det är liksom att just det där kanske ändå i sammanhanget så lilla misstaget zoomas in, granskas från olika vinklar, analyseras och granskas lite till. Det är inte så sällan just det jag fastnar vid. Den där kritiska inre rösten talar snabbt som att det inte var bra, att jag inte höll måttet och undrar, hur kunde du? Sådana gånger har jag nytta av att det finns människor i min omgivning som påminner mig om att se vad jag faktiskt har åstadkommit. Tänk så viktigt det är att också peppa sig själv, lyfta sig själv för det en ändå fixade, det en hann med och också gjorde galant. Det är så lätt att sådant hamnar i skuggan av det som inte riktigt blev som en tänkte.

 

8. Du skjuter upp eller undviker situationer där du tror att du inte kan vara bäst. Det kan verka ologiskt, men många som har lätt för att skjuta upp saker är oftast perfektionister: de är rädda för att misslyckas. Du tänker ”Jag kommer nog inte kunna göra det perfekt, så varför försöka alls?”

Ja, det kan låta ologiskt, men det stämmer i alla fall för mig. Det går till och med att intala sig själv att något inte alls verkar kul, att jag inte alls har någon lust eller liksom dra sig undan när något jag upplever kravfyllt ska göras. Plötsligt är det gjort och ingen har kanske inte ens märkt att jag aldrig klev fram. Det har hänt mer än en gång. Om en inte provar något riskerar en inte heller att misslyckas, att göra något på ett sätt som enligt ens egna mått mätt inte är tillräckligt bra.

 

Det här med att ha dessa perfektionistiska drag, det är inget jag vill kalla antingen bra eller dåligt. Antingen lätt eller svårt. Då är jag ändå en person som egentligen inte är mycket för mellanting. Men det är komplext. Det kan vara en drivkraft, men det kan också vara ett ok. Den stora utmaningen är att finna balansen. Ibland kan omgivningen vara viktigt att ta hjälp av, kanske någon som hjälper en att bromsa, någon att reflektera med eller som kan nyansera saker en aning. Samtidigt som det är så svårt, för kanske inser en att det vore bra att sakta ner en aning samtidigt som den inre rösten säger åt en att köra på lite till. Perfektionist, javisst-och det behöver alls inte betyda dammfritt i hörnen och var sak på sin plats. Ibland faktiskt helt och hållet tvärtom.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *