Den där mentala bakfyllan-igen!

/I fjol 27 december skrev jag publicerade jag inlägget Mental bakfylla efter julfirandet. Det kunde lika gärna ha varit idag jag publicerade det.

”Den här mentala tröttheten efter sammankomster med många människor. Tröttheten efteråt. Hur trevligt det än varit. Som om en sovit alldeles för lite. Mental bakfylla på något sätt. Inser att många människor inte alls känner igen sig, men har också fått bekräftat att det är många, många som faktiskt gör det.”

Och inte handlar det om att jag misstrivs:

”För mig handlar det absolut inte om att jag inte trivs med människorna jag umgås med. Jag kan  tycka om sällskapet hur mycket som helst och ha hur trevligt som helst i stunden. Men sedan-då kommer liksom den mentala kollapsen när det känns som om jag sovit alldeles för lite under alldeles för lång tid. Som om batteriet är nere på ett fåtal procent och displayen lyser rött.”

Min artikel Mental bakfylla-När även det roliga tröttar ut handlar om precis det här och tar upp just julfirandet och hur det kan kännas efteråt. Just människor som  identifierar sig som HSP – en förkortning för Highly Sensitive Person, känner inte så sällan igen sig i den här ”mentala bakfyllan”. Det har jag inte minst förstått efter att ha skrivit om det i två Facebook-grupper där personer som känner sig hemma i HSP-begreppet är medlemmar. Begreppet HSP myntades på 1990-talet av den amerikanska forskaren och psykoterapeuten Elaine N Aron och kan fritt översättas “högkänslig person” eller “högsensitiv person”. HSP är ingen diagnos, utan en beskrivning av hur vissa människor, liksom vissa individer hos många andra djurarter, fungerar då de är lite känsligare än andra. En grov uppskattning säger att ca 15–20% av alla människor, liksom individer bland en uppsjö av andra djurarter, kan beskrivas som högkänsliga. (Mer om HSP finns att läsa i artikeln jag länkat till ovan.)

huvudvark
Bild: Pixabay.com

Och visst känns det på något sätt fel att känna mig så utmattad och tom på energi, när allting i själva verket är så bra och” lyckat”. Hur kan en känna sig så slut av något som är så bra? Den frågan har jag ställt mig en och annan gång kan jag lova. Att bli så utmattad av sådant som så många beskriver som något som ger så otroligt mycket energi och som bara är så fantastiskt-det kan verkligen ge mig dåligt samvete. Det kan få mig att känna skuld. Varför är jag så himla trött efter något som ändå har varit så roligt, frågar jag mig själv?

Ibland är det bara som det är. En del saker måste en bara acceptera. Det här är en sådan sak för mig. Inte lätt. Tvärtom väldigt svårt, särskilt när det kan vara svårt att förklara för omgivningen så att andra förstår. Tröttheten slår till. En slags förlamande trötthet som känns längs armar och ben. Så är det, hur gärna jag än skulle vilja att det vore på ett annat sätt.

 

En kommentar

  1. Pingback: Mental bakfylla  – nytt liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *