Barn och utanförskap.

Det här med barn och utanförskap. Det är känslan hos barnen som är det viktigaste att fokusera på. Känslan som uppkommer när en blir över. Blir över och inte hör till. Vi är många vuxna som minns hur det var för oss och som därför kan sätts oss in i hur barnen kan uppleva det. Kroppen minns. Vi förstår.

Det är inte vi vuxna som kan och ska avgöra, det är känslan hos barnet och det är vi vuxna som måste förebygga och också se när det händer. Det handlar inte bara om sådant som uppenbart syns. Det handlar om sådant vi ibland måste använda förstoringsglas för att se och sådant som vi måste backa en aning för att kunna uppmärksamma.

Som förälder gör det ont när ens barn upplever att hen inte hör till. Blir kvar. Blir en rest. Är den som är ensam kvar. Även om de ensamma är flera kan ensamheten bli påtaglig. Ingenting, ingenting kan vara viktigare för oss vuxna som är bland barn än att hjälpa barnen att må bra och känna sig trygga.

bullying-679274_960_720

Allt som kan göra ett barn illa syns inte om en inte är medveten om att det kan finnas något under ytan. Allt som kan göra barn illa hörs faktiskt inte om en inte lyssnar riktigt ordentligt, ibland också vid de tillfällen där vi kanske annars går rakt framåt med blicken fäst på någon diffus punkt långt framför oss. Vi behöver faktiskt ändra riktning ibland för att se och för att höra. Vi måste våga och orka undersöka, se det som känns komplicerat att ta i, komplicerat till den milda grad att vi inte vet hur vi ska hantera situationen.

Vi måste ta oss tid och stanna upp-söka lösningar för att hjälpa våra barn att må så bra som bara är möjligt. Sådant som kan göra ett barn illa handlar om så mycket mer än om att någon retas, säger fula ord eller slåss, puttas eller sparkar. Det kan också handla om den där tystnaden. Om ord som inte sägs. Om händer som aldrig sträcks ut och om ryggar som vänds mot en. Det kan handla om att någon eller några lämnar rummet när en kommer in. Det kan handla om blickarna eller om att nästan alla andra har bestämt vem de ska vara tillsammans med och att du är ensam över. Om att ingen frågar om just du vill vara med. Att inte vald-att känna sig bortvald och bortglömd.

Det är så mycket som kan hända som bara ibland syns svagt och som inte blir skarpt i konturerna förrän vi tittar noga. Det är så mycket som kan hända som bara hörs som viskningar, men som ändå kan uppfattas tydligt om vi drar ner volymen på allt det andra för ett ögonblick. Vi, alla vuxna, som finns kring barn och unga i olika åldrar måste stå upp för barnen. I alla lägen.

Bild: Pixabay.com

Mer kring samma ämne hittar du här.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *