Semester-reflektioner.

Igår kom jag hem från en veckas semester. Från en alldeles ljuvlig härlig semesterresa.

flygplan

En veckas semester. Från jobbet. Från den vanliga vardagen som i själva verket är något jag trivs med men som ändå kan vara skön att pausa från. Från sådant som i dagligt tal ibland kallas måsten. Från tider att passa. Från snäva scheman som ibland är svåra att få ihop. Från att skynda mig på morgonen och från att så ofta vara i sista i minuten. Från att liksom alltid (nästan) ha något hängandes över armen som jag åtminstone nästan tappar taget om på vägen till bilen, för att jag snudd på glömde något som skulle tas med. Från tvättstuga och middagsbestyr. Från att säga nej, inte nu, mamma har en del att fixa. Från att säga inte nu, mamma ska bara göra klart i tvättstugan. Från att liksom känna att jag ligger steget efter. Från allt det där och lite till.

Plötsligt kunde jag känna i fas. Inte alls steget efter utan precis alldeles i rätt takt, i rätt fas, som om allting kuggade i varandra precis på rätt ställen, i helt rätt tidpunkt.

smartphone

Och förresten, jag har även haft semester från den smarta telefonen, ett riktigt smart val måste jag säga. Den stannade hemma på köksbänken. Avstängd. Bortkopplad från allt vad uppkoppling heter och inga andra uppdateringar än nuet på plats där det hände gjordes. Under en hel vecka. Det är något värt att vara uppdaterad på-nuet. Precis där det händer. Visst fotograferade jag en hel del ändå. Systemkameran hängde inte så sällan runt halsen och ingenting förevigades med någon tanke på att motivet skulle spridas på sociala medier. De där närbilderna på blommans detaljer var väl så vackra ändå-oavsett om någon annan än bara just jag var med om den upplevelsen.

Känner mig verkligen tacksam över semesterveckan, över vistelsen i värmen, över glädjen, avkopplingen, över tiden tillsammans, över nya bekantskaper och över leken tillsammans med barnen. Jag tänkte det häromdagen, den där leken kommer ibland i skymundan i vardagen även om det visst skulle finnas tid. Det tar jag med mig, att det verkligen är tiden tillsammans, samvaron och även leken som är det väsentliga.

Bilder: Pixabay.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *