Ibland blir jag bara så trött- vad kan vi äta egentligen?

Ibland blir jag bara så trött. Ibland blir jag bara så otroligt trött på allt som skrivs om mat och ätande och vad allt möjligt innehåller eller inte innehåller. Om allt som vi kanske inte visste men som vi borde bli informerade om för att verkligen vara medvetna om vad vi stoppar i oss själva-för att inte vad vi stoppar i våra barn. Det talas om fällor av olika slag och det talas om gifter, när det i själva verket talas om rätt vanliga och harmlösa maträtter och livsmedel.

Egentligen är jag rätt jämntrött på det här. Min trötthetsnivå är egentligen hög hela tiden då jag verkligen anser att det har gått för långt alldeles för länge sedan. Det har blivit ett felriktat fokus på mat och ätande, till den milda grad att våra barn snackar om nyttigt och onyttigt i så långa åldrar att jag faktiskt blir riktigt, riktigt bekymrad. Men ibland, när jag läst rubrik efter rubrik som mycket väl kan skuldbelägga även den som inte har ett särskilt komplicerat förhållande kring mat och ätande, rinner bägaren över. Jag blir ibland bara övertrött på det här.

padlock-1234927_960_720

Jag blir särskilt trött på det här-och bekymrad-då jag vet att många människor inte alls bara blir trött på det, utan att många faktiskt inte alls kan skaka av sig de här rubrikerna och varningstexterna samma kväll de läst det och inte heller dagen efter…. eller dagen efter det. Allt de läser och hör liksom läggs på hög och blir en allt tyngre börda att bära, liksom ett ok som tynger ner deras axlar och får dem att sjunka ihop, mer och mer. Det är på fullt allvar för många människor det här, oron, tankarna, funderingarna-vad kan vi äta egentligen? Jag vet, att långt ifrån bara de med en redan problematisk relation till mat och ätande påverkas av det här. Vad kan vi äta egentligen? Snart kan vi inte äta någonting alls utan att det ska vara farligt, kan vara kommentarer jag fångar upp i vardagen. Visst är det sorgligt om maten och ätandet ska bli ett sådant orosmoment för oss människor, när det i själva verket är något livsviktigt.

Och vi föräldrar, vi får många råd till höger och vänster. Pekpinnar faktiskt, för att inte kalla det smällar på fingrarna. Senast idag. Visste jag hur mycket socker blodpuddingen egentligen innehåller? Va? Va, va, va? Visste jag det? Skulle jag verkligen servera mina barn så många sockerbitar bara sådär, skulle jag det eller?

Skuld, skuld, skuld… Vad kan vi äta snart egentligen? Jag kan lova, vi gör våra barn en större otjänst om vi stressar upp oss kring precis allt kring maten och ätandet än om vi serverar en måltid ibland bestående av blodpudding, lingonsylt och bacon.

pasta-663096_960_720

Bilder: Pixabay.com

5 kommentarer

  1. Jenny

    Håller med dig till 100%. Jag jobbar själv med att hjälpa vuxna överviktiga människor att förändra sin livsstil och göra den hållbar. En nyckel till framgång är att minska på stressen kring ”rätt” och ”fel” och när jag hör kunden säga, |Jag har fått ett mer avslappnat förhållande till mat|, så vet jag att chansen ökar för att deras livsstilsförändring håller.

  2. Pingback: Sluta göra folk rädda för mat! | Johanna Ahlsten

  3. Pingback: Grejer jag skulle kunnat skriva om den här veckan | Liselotte Howard

  4. Pingback: Behöver vi utbilda barn i näringslära? | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *