Selektiv Ätstörning

Något som inte alls uppmärksammats speciellt mycket är Selektiv Ätstörning som sedan maj 2013 är en erkänd diagnos i enlighet med DSM-V. Selektiv ätstörning är inte detsamma som att vara kinkig eller petig med maten.

Personer med SÄ har en extremt begränsad diet, ofta bestående av endast 10-15 olika livsmedel. Ofta exkluderas hela matgrupper såsom frukt/grönsaker och kött. Somliga väljer sin mat efter konsistens eller färg även om det verkar ske på ett undermedvetet plan. Många äter bara mat inom en vit/beige färgskala (pasta, vitt bröd, pommes frites, etc.) och de flesta selektiva ätare dras mot just kolhydratsbaserad mat med högt energivärde. Det finns naturligtvis allvarliga hälsorisker med att äta en extremt begränsad och ensidig kost, men det är ofta det sociala handikappet som personer med SÄ lider allra mest av. Många vuxna selektiva ätare undviker helst sociala tillställningar eftersom det är svårt att förklara för folk varför man inte kan äta.

Många barn går igenom perioder av selektivt ätande eller kräsenhet. Det är en normal del av utvecklingen och kräsenheten går i regel över i 5-6-årsåldern. En person med SÄ visar ofta tecken på detta tidigt i livet – ibland redan under det första levnadsåret. En tydlig skillnad mellan ett ”normalt” kräset barn och ett barn som uppvisar symptom på SÄ är att ett kräset barn oftast tackar ja till godis och fikabröd medan ett barn med SÄ är selektiv även med sötsaker. Kanske äter han/hon endast en sorts kakor (av ett visst märke!), en sorts godis eller bara vit (vanilj) glass.

Här kan du läsa mer om Selektiv Ätstörning.

 

selektiv ätstörning
Bild: Pixabay.com

Vad varje förälder till barn med SÄ bör veta:

  • Det är inte ditt fel att ditt barn har en selektiv ätstörning. Det är svårt att hitta någon psykolog/läkare/barnsjuksköterska som känner till SÄ och du kommer att mötas av en hel del ”tips och råd” som mellan raderna säger att det är du som förälder som har misslyckats.
  • Sluta pressa ditt barn att äta. Ett barn med SÄ smakar ALDRIG något som för dem känns oätligt (d.v.s. det mesta!). De har en fobisk/känslomässig respons på ny/okänd mat och intellektuell övertalning är verkningslös. Att säga åt någon med SÄ att sluta vara kinkig/petig/kräsen är som att säga åt någon med Parkison’s att sluta skaka.
  • Om ditt barn har en normal viktkurva, försök att sluta oroa dig. Se till att barnet får i sig så mycket som möjligt av det som barnet klarar av att äta – även om det är en extremt begränsad lista av maträtter där hälften är rent skräp. Om barnet växer och utvecklas så släpp alla krav och försök att låta matsituationen vara avspänd och trevlig UTAN krav. Strunta i att folk runt omkring tycker att du gör fel som lagar särskild mat åt din selektiva ätare. De tror antagligen att ditt barn är kräset och bortskämt, men DU vet hur det ligger till. Om ditt barn växer, utvecklas och förefaller lycklig så gör du ett bra jobb. Punkt.
  • Utbilda folk i din närhet, såväl familj/vänner som vård/skolpersonal. Tala om för förskolelärare/lärare hur de ska bemöta ditt barn. Förklara vad SÄ är och säg att det är strängt förbjudet att tjata på barnet att det ska äta. Sätt SÄ i dess rätta kontext och förklara att det är som en fobi. De flesta förstår att en person med extrem spindelfobi inte vill gosa med spindlar tre gånger om dagen, oavsett hur mycket ”uppuntran” som erbjuds. Tjat, press och s.k. uppmuntran gör mer skada än nytta. Servera maten och prata om något annat. Om barnet äter, bra. Om inte, synd.
  • Respektera ditt barns svårigheter. Lägg inte mat på tallriken som inte känns bra för barnet. Han/hon har inte valt att ha en selektiv ätstörning. Se till att det alltid finns något på bordet som barnet klarar av att äta. En förlamad person kommer inte att börja gå bara för att du plockar bort rullstolsrampen.

Källa: www.selektivatstorning.se

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *