Att önska sig en arm i gips-om psykisk ohälsa.

Folkhälsomyndigheten konstaterar att:

”Psykisk hälsa eller ohälsa är svårdefinierat och dess utbredning i befolkningen är svår att mäta, men räknas idag som ett av de stora folkhälsoproblemen.”

Ett inlägg om psykisk ohälsa sprids nu på sociala medier:

”Psykisk ohälsa syns sällan på utsidan. Det är inte som att ha ett brutet ben, eller 40 graders feber. Ändå kan det vara precis lika svårt, eller svårare, att klara vardagen om man mår psykiskt dåligt. Att få höra någon säga ”ryck upp dig” när man är deprimerad kan vara oerhört jobbigt.”

 

bild skärpning 2

bild skärpning

Bilderna och text är hämtade från ett inlägg på Newsner.

Om detta har jag en del att säga utifrån erfarenheter och kommentarer jag fått:

  • Det är inte BARA att skärpa till sig. För den som mår dåligt är det inte bara att skärpa till sig. Om det till exempel handlar om en depression är det INTE möjligt att bestämma sig för att stiga upp på morgonen och vara glad. Däremot finns hjälp att få och möjliga vägar att må bättre, men att det skulle vara en enkel sak och handla om att skärpa till sig är fel-och det kan också vara riktigt jobbigt för någon som inte mår bra av att mötas av en rycka-på-axlarna attityd.
  • Det är inte BARA att börja äta ”ordentligt” för den som är drabbad av en ätstörning. En ätstörning är en sjukdom. Det är inte en enkel sak att tillfriskna från en sjukdom. Maten och ätandet är ett symtom på att något inte står rätt till. Det handlar främst inte om maten, om man tar sig tid att leta litegrann under ytan. Däremot tror inte sällan den som är drabbad att livet löser sig och blir lite lättare, om hen äter på ett särskilt sätt, inte äter och så vidare. För att bli frisk behöver den drabbade såklart lära sig att hitta tillbaka till ett avslappnat och sunt förhållningssätt till mat och ätande, men det är absolut ingen enkel sak och det blir inte enklare av att mötas av kommentarer som handlar om att det bara är att skärpa till sig och börja äta som vanligt.
  • Vill du ha en släng av en ätstörning? När jag var sjuk och hade berättat om min sjukdom hände att jag möttes av en sådan önskan. ”Skulle jag inte kunna få en släng av din ätstörning?” Jag lovar att en sådan kommentar gör ont, särskilt när en har öppnat sig och försökt förklara hur läget är. Den som är sjuk i en ätstörning har inte en släng av en ätstörning. Det är en sjukdom och ingenting som handlar om att komma lite i form och sedan när en tycker att den önskade formen har uppnåtts så är det bara att säga hej då till ätstörningen. Med ätstörningen följer mycket annat, som i mitt fall  för att nämna till exempel starka tvång kring olika saker, fobier, ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, rädslor, magproblem och så vidare. Ingenting som är önskvärt att få en släng av, eller hur?
  • Nu börjar du se så frisk ut igen, så härligt att se. Jag tänker att oavsett om det handlar om en depression, en ätstörning eller annan psykisk ohälsa så är inte det yttre kvittot på när en person är frisk. Var försiktigt med kommentarer om utseende, kropp och vikt. I en ätstörning lever den drabbade oftast med en enorm kroppsfixering och inte sällan ett självhat både till sig själv och sin kropp. Det behöver inte mer fokus på kroppen från omgivningen. Att kinderna ser rosiga eller rundare ut, betyder INTE att den drabbade personen är frisk igen eller mår bra. När jag fick höra att jag såg så mycket friskare ut och att det var så roligt att se att jag såg rosig ut om kinderna, kändes det ibland som ett knytnävsslag i magen. I själva verket var det ju då när andra konstaterade att verkade må bättre, som ångesten var ännu värre och jag behövde allt stöd i världen jag kunde få. Jag bar på ångest och rädslor och var absolut inte frisk. Det var ju då jag utmanade mina inre demoner och hade långt ifrån lugn och ro inom mig själv. Det är ingen ovanlig rädsla hos den som är sjuk i en ätstörning, att klassas som frisk just för att kroppen börjar återhämta sig från en undervikt. Bara för att kroppen mår bättre behöver det inte betyda att knoppen mår bra.
  • Du som är så klok och förnuftig borde väl veta bättre! Förnuft och känsla går inte alltid hand i hand. När jag var sjuk i minst ätstörning gjorde jag inte alls alla gånger kloka och förnuftiga val, men jag hade kvar förnuftet. Känslan och sjukdomen gjorde dock att jag inte kunde följa mitt förnuft. Det betydde inte att jag inte var klok. Jag var inte dum, även om min tankeverksamhet inte alltid fungerade lika smidigt som vanligt på grund av att ätandet inte såg ut som det borde för att kunna koncentrera mig bra. Att få höra att jag borde veta bättre jag som var så klok skapade bara skuld och skam. Jag borde veta bättre än att vara sjuk alltså. Jag förmådde inte bättre just då. jag behövde stöd och hjälp i att hitta tillbaka till styrkan och förmågan att följa mitt förnuft.

    Jag kunde också faktiskt tro i min sjukdom att det gällde andra regler för mig än för andra när det handlade om kropp, mat och ätande. Jag hade mycket god kunskap i vad som gällde för en frisk vuxen människa, med den lilla detaljen att det inte gällde mig. Ångest, fobier och rädslor byggs inte på förnuft och klokhet. En depression är en sjukdom och den som är drabbad kan visst vara både klok och förnuftig, men i sjukdomen göms sådant bakom mörka moln.

 

Jag är övertygad om att det gömmer sig mycket rädslor och okunskap hos människor som kommer med kommentarer och påståenden som blir fel hos den som är drabbad av psykisk ohälsa. Jag är övertygad om att det är många som inte vet hur dessa sjukdomar ska bemötas och jag vet att det därför kan hända att människor låter bli att säga något av rädsla för att säga fel. Kom ihåg att bakom varje drabbad person gömmer sig den där genuina personen som du inte just nu kanske kan se, möjligen bara ana. Försök se personen bakom sjukdomen. Fråga hur den drabbade vill ha det. Säg hellre att du tycker att det är svårt och att du inte vet hur du ska bete dig hellre än att vända ryggen till.

 

Jag minns hur jag många gånger kunde önska mig en bruten arm med ett synligt gips. Något som skulle vara lättare för omgivningen att förstå, något som ingen skulle önska sig en släng av, eller som någon kunde påstå att jag skulle bli frisk från om jag bara skärpte till mig. Jag skulle faktiskt inte bli återhämtad från min fraktur fortare om jag bara skärpte till mig, använde mitt förnuft och min klokhet- oavsett hur glad jag såg ut på ytan.

 

 

 

 

 

 

4 kommentarer

  1. Det är helt otroligt hur attityderna mellan psykiska sjukdomar och fysiska sjukdomar skiljer sig. Om det bara hade varit att ”skärpa sig” och man därmed hade kunnat välja att inte ha en depression så tror jag faktiskt man hade valt det. Då hade man ju kunnat välja att få en släng av en ätstörning istället, det verkar ju så mysigt. Somliga förstår så lite. Och det där när folk säger att man ser frisk ut… Eller säger att ”vad bra att du mår bra nu”. Ja men det var ju bra att någon annan vet att man mår bättre (och till och med bra) när man själv inte visste det.

    Ja, många gånger har jag också önskat mig en arm i gips eller något bara för att bli förstådd. En (själv-) skadad fot är lättare för fotbollstränaren att förstå än en själ som värker – speciellt om man inte är underviktig. Samtidigt är viljan så stark att få folk att förstå, att lära sig och se på psykiska sjukdomar som vilka sjukdomar som helst – inget man bara kan vifta bort. Jag försöker prata så öppet som jag bara kan, men har märkt att vissa saker bara gör det värre för mig och min tillfriskningsprocess, tyvärr, så nu ska jag se om det hjälper mig mer med behandling där jag verkligen gör det för mig själv – alla andra tror redan att jag mår bra. Tänker fortfarande ofta på det där du sa när du besökte oss på Ätstörningsmottagningen att ”vilket val leder mig mot friskheten?” och nu är det dags att sluta att bara tänka och faktiskt börja göra sådana val. Och nu har jag skrivit alltför mycket och alltför rörigt haha.

    1. Tack för att du delar med dig! Många kloka tankar där och jag kan se bakom dina ord att det finns mycket insikt. Ja, tänk vid de val du gör-vart leder det är mig? Mot mer sjukdom? Mot friskheten? Du är välkommen att bolla tankar och funderingar om/när du vill. Varm kram till dig och ge dig själv det du behöver.

  2. Pingback: Vi behöver öka kunskapen om ätstörningar | Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *