Jag fick ett mail-om att inte ha bullig mage (om att det också är okej).

Jag  tänkte på det redan när jag skrev inlägget Det ser ut som att du har en bebis i magen, att alla faktiskt inte har en bullig mage när de har fött barn. Och att det också är precis lika okej. Att det jag i själva verket vill komma ifrån är det ständiga värderandet. Att vi slutar sätta etiketter på våra och andras kroppar-att våra kroppar helt enkelt är okej som de är. Vi behöver inte ett ständigt bedömande och värderande av dem.  (Först skrev jag att vi är okej som vi är, men jag raderade. Vi är inte våra kroppar. Det är inte de som talar om hur vi är eller vilka vi är som personer. Så jag ändrade. Hur våra kroppar är och ser ut är en sak-hur vi är som personer är en helt annan sak.)

Jag fick ett mail från en bloggläsare, som hade läst mitt inlägg,  som handlade om just sådana här saker:

Det fick mig dock att tänka på vad arg jag är över den där fixeringen av vår kropp efter graviditeten. Då menar jag vad alla andra tycker om den. Lika mycket som man skall vara stolt över sin bulliga mage så skall det vara ok att det faktiskt strax efter förlossning knappt syns att man varit gravid! Så var det för mig och jag blev ledsen över att magen försvann, men det var många som sa ”åh vad härligt det syns inte ens att du nyss varit gravid”.

Varför ska det vara så? Varför ska andra människor överhuvudtaget kommentera och bedöma (och samtidigt faktiskt värdera en annan människas kropp)? I exemplet ovan bestämmer faktiskt någon annan att det är bra att det inte syns att denna kvinna nyss varit gravid.

Hon fortsätter:

Min poäng är att sluta fokusera på det kroppsliga och istället tänka på vilka känslor  graviditeten/förlossningen gav mig. Hur utvecklades jag! Tänk att kroppen klarar av att föda fram mirakel efter mirakel ! Blir ledsen när du skriver om de mammaforum där mycket kretsar kring vikt/mat. Varför kan inte dessa mammor lägga ner all sin fokus i barnet istället.

Jag instämmer! Det är ju barnet som utvecklats i ens mage som det stora miraklet. Det är väl varken stort eller beundransvärt att få platt mage fort eller att gå så in i nordens in  för att komma i ett par särskilda jeans så fort som bara möjligt. Nej, det om något är väl att fokusera på fel saker, när det som behöver vår uppmärksamhet allra mest finns mitt framför oss-det lilla barnet (och naturligtvis de äldre syskonen när det finns sådana med i bilden.)

Läs gärna också Liselottes inlägg Magstarkt.
 

En kommentar

  1. Pingback: Om #dagensmage på Instagram | Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *