Mammagrupper på Facebook-på väg att bli bantningsgrupper? (Den som inte vill åka med på tåget blir inte populär)

Jag börjar känna mig en aning trött på dessa mammagrupper på Facebook jag är medlem i. Jag börjar bli både irriterad och frustrerad. Kropp- och viktskriverier börjar ta över dessa allt mer och mer. Det handlar såväl om grupper för gravida som för mammor. Det är bara ledsamt att ett fokus på ovannämnda ämnen  brer ut sig allt mer och mer i samhället och till och med flyttar in i dessa forum. Jag börjar också inse, att den (i det här fallet jag) som försöker ge ett annat perspektiv på saken inte alls måste få gehör och inte heller (alltid) blir respektfullt bemött.

Vad handlar då detta om? För att nämna några exempel är det ett ständigt återkommande ämne i grupper för gravida att ställa frågan till varandra hur mycket man gått upp i vikt i olika veckor av graviditeten. Det är alltid någon som känner sig stressad eller säger sig ha ångest över vägandet-och inte lär det bli bättre av dessa ständigt återkommande trådarna. Ibland har jag undrat varför detta är så viktigt och att vi faktiskt inte bör jämföra oss med varandra-alla är olika och så är även varje graviditet. Det klassiska svaret till mig är att detta är roligt och att detta är intressant. Jag vet dock att sådant här är långt ifrån roligt för alla som finns i dessa grupper.

Det är inte heller ovanligt att prata om och diskutera sätt att komma i form, redan när man är gravid. Det diskuteras hur fort man gått ner i vikt tidigare och hur man ska göra för att komma i form efter graviditeten. Mamma efter mamma skriver om hur många kilo hon gått upp och hur många kilo hon har gått ner och hur fort. I dessa forum för gravida finns även mammor som fött sin bebis. Det är alltid någon som är frustrerad över att det inte händer någonting med vikten. Häromdagen ville en mamma ha tips på hälsosam och nyttig mat för att begränsa sin viktuppgång under graviditeten. Lyckligtvis fick hon peppande bra svar, vid sidan av förslag på livsmedel hon skulle undvika och som bara var ”skit” som någon uttryckte det.

Häromdagen läste jag om en mamma som hade en bebis på några månader, som promenerade X antal kilometer och även gjorde annan träning, tillsammans med sin bebis som hon använde som vikt! Nu hände det ingenting med vikten längre. Hur skulle hon nu gå vidare?  Den tråden blev lång. Svar efter svar kom till henne. Någon menade att det inte räcker med dessa långa promenader längre och att hon behövde börja träna på annat sätt också. Det föreslogs hur hon skulle äta och på sätt som jag inte ens vill nämna här, då jag inte vill riskera att komma med ohälsosamma ”tips”. Så illa är det.  En av förslagen var ett sätt som var en introduktion för mig rakt in i ätstörningen, ett sätt som förde in mig i svält. Jag poängterade att det är viktigt att tänka på hur man äter när barnen blir mer medvetna och inte längre är bebisar. Ett svar jag fick var att det inte är någon fara. Ibland kunde en mamma byta ut vanlig middag mot alternativ och barnen är vana att den mamman gör så. Farligt, farligt. Och väldigt ledsamt.

Det värsta jag såg var igår. I ett mammaforum lade en mamma ut en bild på en mattallrik och bad gruppens medlemmar att gissa vikt och antal kalorier. För mig verkade det så tokigt att jag inte kunde tro att det var sant och därför undrade jag,  varför då? Var verkligen meningen att andra mammor skulle gissa på detta? Ja, precis så var det och anledningen var för nöjes skull.  Nöje? För mig kändes det inte  festligt alls med en tallrik full av mest grönsaker och att gissa vikt och antal kalorier på detta.  Att fråga blev inte heller populärt. Bemötandet blev ett påstående om jag inte är inte en mycket lycklig människa! Rådet till mig blev att:  Chill out and eat some chocolate! Att andra mammor höll med förstod jag när 20 personer klickade ”gilla” på dessa ord till mig. Ja, så populärt är det att inte vilja haka på det där tåget. En mamma ansåg att jag med mina ord skapade dålig stämning i gruppen.

Äta choklad? Ja, jag kan verkligen njuta av det goda och bryr mig inte om varken kalorier eller vikt på maten på min tallrik. Jag bryr mig inte om veckodagarnas namn när jag väljer vad jag ska äta, så ett avslappnat förhållningssätt till mat och ätande (och choklad)-det saknar jag inte i mitt liv!

 

9 kommentarer

  1. Ett tydligt tecken på att dessa störda beteenden är så normaliserade i vårt samhälle att när man VÅGAR ifrågasätta blir man utsatt för mobbning. Tack för att du delar med dig!

  2. Johanna

    Ja, det kan vara provocerande när man står upp för sin sak, för något man tror på. Jag tycker du gör rätt, om du bara orkar!

    Jag som lever med utbrändhet och har reflekterat mycket kring det, hamnade nyligen i blåsväder när en bekant på en av mina fritidsaktiviteter drabbades av en utmattningsdiagnos. Då haglade kommentarerna i gruppen om att chefen borde stänga av hennes jobbtelefon, man borde koppla bort jobbmailen från den personen, man borde förbjuda henne från att ta på sig extra arbetsuppgifter, jobba övertid osv osv…

    När jag gick in i diskussionen och sa att det är individens eget ansvar att säga nej, blev jag beskylld för att vara okänslig och provocerande. Att inte bry mig om den drabbades bästa. Fast det är precis det jag gör!

    Men jag vet också att den här ”bekräftelsekicken” måste man själv avgifta sig ifrån. Det är som ett missbruk, vilket som helst. Sluta att berömma en duktig person för sin duktighet, oavsett om det handlar om mat, träning, eller prestationer i övrigt. Beröm varandra för hur vi är, istället för vad vi gör!

  3. Jota

    Som vanligt kan jag bara hålla med dig.
    Skönt och bra med en klok person som orkar och vågar ifrågasätta vikt hetsen under och efter graviditeten. Av egen erfarenhet så vet jag att det iaf påverkade min yngsta son när jag började banta och träna när han var liten. När han slutade amma börja problemen med maten och utredningarna var många och jobbiga för honom. Undervikt, trött och brist på tillväxthormoner blev fasor för honom. Tack och lov valde vi att avvakta med sprutor för att få igång tillväxten och istället ge näringsdrycker till sonen och behandling mot ätstörning till mig som mamma. Och vart efter jag blev friskare och åt maten som familjen åt började även sonen att äta. Tänk varken näringsdrycker el tillväxthormoner behövdes bara en frisk mamma som kan vara en frisk och sund förebild . Så nog påverkar vi våra små barn när vi petar och väljer bort mat som familjen äter. Min son var bara 6 månader när det började.
    Fortsätt utrycka och stå för en klok och sund inställning till livet, du är fantastisk.
    Kram jota

  4. Lite märkligt att de föreslår att du ska äta choklad när de själva är så fixerade vid vikt, mat och näring.
    Blir mörkrädd när jag läser kring hur det fungerar i dessa mamma-grupper, så otroligt sorgligt att vikt och kropp går före glädjen av att bära och föda ett barn. Risken med sådana forum blir ju också att man ”peppar” varandra åt fel håll och uppmuntrar ett ätstört beteende, precis som du skriver.
    Däremot är det fantastiskt att du står upp och ifrågasätter detta beteende i forumen som någonstans verkar ha blivit en normalitet, förhoppningsvis kan du i.a.f få någon/några att fundera :)!

  5. Pingback: Den arroganta diethållaren | Johanna Arogén

  6. Pingback: Press på pappan - Om en kom-i-form-trend som drabbar alla | Liselotte Howard

  7. Så himla tråkigt. Tyvärr kan Facebook grupper vara sådana, jag skulle tipsa dig att gå ur för din egen skull! Alternativt inte följa i ditt flöde utan gå in själv när du vill.

  8. Pingback: Kan inte vikt få vara en privatsak? – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *