”Tjockismamman”- nu har hon tröttnat!

Jag skriver detta inlägg, med risk för att upplevas tjatig. Jag vet att jag har skrivit om liknande saker tidigare-det är jag fullt medveten om. Men varför skulle inte jag kunna vara lite tjatig ibland i likhet med just det jag tänker belysa. Detta om något är så tjatigt och nu har jag tröttnat. Det måste få vara nog nu.

tjockismamman

Här är ”tjockismamman” personifierad i stort format, gravid i vecka 35. I mina egna ögon är det här en gravid kvinna som jag faktiskt tycker ser strålande ut, en gravid kvinna som har en fin gravidmage och som också känner sig fin. Hon varken känner sig ”tjock” eller besväras av sina växande kropp. Hon genomgår sin tredje graviditet och har aldrig tidigare hanterat kroppens förändringar så bra som nu.

Tjockismamman” är naturligtvis inte mitt egenkomponerade ord om mig själv. Det är en annan persons val att kalla mig det.  Utan min tillåtelse. Utan att ha en aning om vad jag tycker om det eller ens om vad jag bär med mig i ryggsäcken.

Jag önskar att du kallar mig vid namn. Jag vill inte få en etikett klistrad på mig mot min vilja även om jag kan riva bort den direkt jag lämnat ditt synfält. Och ändå, kan lite envist klister sitta kvar som jag får klösa fort med naglarna efteråt.

Har du blivit nå´ tjock? –Nej, det har jag inte. Jag är gravid och ja, magen växer när man är gravid. (Så hade jag önskat att jag sade, men det gör jag sällan-tyvärr.)

Hej, tjockis! -Hej, svarar jag. (Och har så mycket mer inom mig som jag skulle vilja säga. Till exempel tala om att jag tycker att det är högst olämpligt att säga så, att jag inte tycker om det och att jag fortfarande har ett namn. Jag blir fortfarande gärna tilltalad med mitt namn: Jenny)

Och så vidare. Hade allt det här utspelat sig för några år sedan hade jag tagit riktigt illa vid mig. Idag är jag bättre rustad, men jag vet så många som inte är det. Det betyder inte  att jag tycker om detta. Jag är så väldigt trött på detta och jag tycker verkligen inte om det.  Det har gått så långt att jag helst väljer att inte sätta min fot på vissa ställen längre. Man ska vara väldigt försiktig hur man tilltalar andra människor. Den där ryggsäcken som andra bär på, hur det du egentligen vad som döljer sig i den?

För övrigt kan jag påminna om att jag inte är ensam om att gärna undvika vissa situtioner på grund av sådant här. Senast idag berättade en gravid kvinna om hur hon numera undviker personalrummet på sin arbetsplats på grund av att hon är så trött på att få höra ord som ”tjockis” av sina kollegor.

Ja, ni hör ju själva. Det här har väl ändå gått för långt?

 

 

15 kommentarer

  1. Ja det är hemskt..jag fick så sent som igår kommentarer på vad jag åt,lunch med andra mammor efter babysång med minsta och magen, drack en cola till då den faktiskt lyckas hålla illamående borta. Är i v 25 o h ootroligt trött på att må illa. 6 kg upp tycker jag är lite ön sp länge och förstår inte varför man måste påminna mig om att läsk är skadligt att semlan jag köpte till kaffet sätter sihg direkt på rumpan osv. Äe själv väldigt försiktig med att kommentera andras vikt eller inte vikt. Snygg är du då!

    1. Nämen lägg av! Andra mammor sade alltså de här sakerna. Jag blir arg och ledsen och ännu mera trött. Du ser, det finns skäl att vara tjatig! Och tack för komplimangen, jag trivs med bebismagen.

    2. Sylvia Hjalmarsson

      Ja det är nog så att hjärnan inte är inkopplad när munnen talar. Fick mitt första barn dec-71 och gick upp 27 kg och hade 23 kg med mej hem att kämpa ner. Kan tala om att kommentarerna o blickarna var inte roliga. Vatten var det jag skulle leva på. Fick barn -74 och -84 och fått mer skinn på näsan. Sa till att jag tar ansvar för mitt leverne o behöver inga ”goda råd”

  2. Jag har ofta fått höra ” är du säker på att det bara är en? Fast iuförsig va du ju tjock från början”
    Och
    ” är det bebismage? Tänkte eftersom di va tjock innan så kanske det inte syns än.” Och jag är i v 35…

    1. Jag blir så förbannad… tänk att folk inte kan hålla tyst! Det där med ”det är säkert två” har jag hört också. Det är inte snälla saker folk har sagt till dig-inte okej alls! Hoppas du tar mod till dig att säga ifrån. Kram!

  3. Detta är så viktigt tycker jag! Bara för att man är gravid så är det helt okej att kallas tjockis eller liknande. I mina tidigare graviditeter så har jag faktiskt tagit illa upp på grund av rådande självkänsla men denna gång tar jag inte åt mig. Självklart blir man ju rundare, tyvärr är jag en sån som inte får så stor gravidmage utan hela jag växer men skit samma känner jag! Jag är gravid och jag är lycklig, och så länge mitt barn mår bra så spelar det väl ingen roll. Och som du säger, man vill ju gärna tilltalas vid namn och inte tjockis 😉

    Bra inlägg. Kram!

    1. Det är skönt att höra att vi faktiskt är många som tänker precis likadant, ändå är det här så himla utbrett! Jag jobbar på att säga ifrån mer, men någonstans finns min rädsla att såra, men ibland krävs det nog att man säger till ordentligt. Man har ju rätt att stå upp för sig själv (och för alla andra kvinnor!)
      Kram!

    1. Mmmm, det är så mkt som är tokigt! Jag önskar att jag skulle säga ifrån mer när sådant här väl händer också, men jag tror att det har något att göra med rädslan att såra. Jag ska jobba på det. Kram.

  4. Mia

    Otroligt tröttsamt med alla kommentarer om hur man ser ut. Måste bara berätta om min vän som är gravid och blev less på att bli hälsad på som hej tjockis, hon sa samma sak tillbaka! 🙂 då verkade polletten trilla ner hos en del 🙂

  5. Johanna

    You go, girl!!!!!

    Du är fantastiskt vacker, fortsätt med det! Men viktigare, fortsätt att vara klok, snäll och ödmjuk, det är ännu bättre! 😉
    Skönhet kommer inifrån, som bekant!
    Kram Johanna

  6. Pingback: Att ha mage (TBT) | Liselotte Melander

  7. Pingback: Mamma-magar, knipövningar och Livskicks-tips! – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *