MVC:s bemötande av gravida-så här får det inte gå till!

Jag har hört och läst så mycket under en tid nu om hur gravida kvinnor blivit bemötta på MVC att jag vill lyfta fram detta. Jag har en samling av berättelser inom mig nu. Det här är kvinnors egna ord och de har alla gett mig lov att använda deras ord. Så här får det inte gå till. Det måste komma upp till ytan. Det här måste det pratas om. Så här får det inte gå till. Det här utspelar sig runt om i landet, men bland annat i mitt eget län Norrbotten.

Det här Mia. 

mialööw

Mia valde för en tid sedan att dela med sig av bild och text på Facebbook efter ett besök på MVC:

”Idag var jag hos min barnmorska. Efter nästan 34 graviditetsveckor visar vågen drygt 11kg plus. Jag känner mig fin i dem 11kg plus. Dem betyder liv och kärlek för mig. Min barnmorska berättade idag att jag måste börja tänka mig för. Att jag inte borde gå upp mer, med en sådan där ”det här är viktigt-blick”. Jag valde och väljer att inte ta åt mig. 11kg är inte mycket, och även om det skulle vara det, så mår jag ju bra. Jag känner mig vacker och jag älskar för första gången på länge att ha tighta kläder på mig – att visa världen vad som växer inuti mig, och borde det inte vara viktigast av allt? Jag blir så ledsen på vad världen har ställt till med, hur normalvikts-normen förändrats till det värre.

Så det här är till dig, min barnmorska: det är du som borde tänka dig för. För om du sagt dem där orden till mig på en dålig dag hade dem gjort mig ledsen, svag och rädd för att äta och konsekvensen hade blivit den att min älskade bebis i magen hade fått lida av näringsbrist för att jag inte längre hade modet att äta mig mätt och välmående. Och det hade varit värre än något extrakilo på en våg. Värre än en kurva för mycket på min kropp. Så med det säger jag godnatt och sänder ut en tanke till alla som får bristande självkänsla av osunda ideal – det är inte ni som inte är normala, det är dem som kommenterar er!” 

Tack Mia för dina ord-de behövs!

En annan kvinna berättade nyligen om ett besök hos barnmorskan:  

Vid mitt första besök den här gången reflekterade hon över om jag var smalare eller tjockare än vid förra i skrivningen. Gick ju upp över 30 kilo med första barnet,  gått upp och ner och upp. Jobbigt, men eftersom jag mår i övrigt bra och detta inte påverkar min eller barnets hälsa kan man ju tycka att det är orelevant att kommentera bara för att. Många, enligt henne, ”smala och fina” mammor får ständigt höra hur vackra de är.”

Mamman som redan vid inskrivningen fick information om att 12 kilo var lagomt att gå upp i vikt fick halvvägs in i graviditeten höra orden: ” Jaha, och vad säger vi om vikten då?” av sin barnmorska efter vägningen när barnmorskan såg att hon hade gått upp de där rekommenderade 12 kilona. Att den mamman tog illa vid sig är kanske ingen överraskning. Hon fick veta att hon inte borde gå upp mer i vikt under de resterande veckorna av graviditeten.

Det finns många personer med ästörningar i bagaget som blir gravida. En av dessa mammor berättar om sitt besök på MVC:

 ”Jag ville inte vägas för det är en siffra, men efter mkt om och men fick jag höra att de kan förlora jobbet om de inte får en vikt på mig, så jag ställde mig på vågen med överrenskommelsen att jag inte behövde veta. Men samtidigt som jag står där så kommer det här, du som är så smal och fin, du som fött barn men ser ut sådär, sådär vill andra vara när de har fött barn. ”

Den mamman blev med all rätt förbannad. ”Jag är inte alltid fri från mina tankar och jag kan sorgset säga att det är inte enkelt när vårdpersonal och människor inom hälsoarbeten inte kan knipa truten när det kommer till deras eget tycke och tänk.”

 En annan mamma med erfarenhet av ätstörningar ville inte veta sin vikt. Hon ryggvägdes men efter vägningen räknade barnmorskan fram hennes BMI framför näsan på henne, med kommentarer om att hon var lång och smal. Ytterligare en mamma med erfarenhet av ätstörningar fick inte avstå vägningarna trots att hon bad om det. Hon bad om att inte få veta vikten efter vägningarna, men barnmorskan glömde vid flera tillfällen bort detta önskemål och sade vikten högt. Inte heller jag fick avstå vägningarna under min andra graviditet, trots att jag bad om det och förklarade varför. Den gången stod jag tyvärr inte på mig.

Inte heller är det roligt att höra en mamma berätta om sin inskrivning på MVC: Hela min inskrivning på mvc tjattrades det om min vikt, om hur överviktig jag var och hur jobbigt det skulle bli med stor bebis i magen. Hade bmi på 26. Så jävla fet tydligen. Grät hela vägen hem och ringde dagen efter och bytte barnmorska. Den andra vill jag aldrig mer se. Idag tio månader efter födseln har jag gått ner mina kg och mår bra, trots att jag är så fet.” 

De berättelser jag får ta del av i form av exempel då bemötande som varit under all kritik verkar aldrig ta slut:

Du väger för mycket. Du ska göra en tidig glukosbelastning, boka in tid till narkosläkaren på grund av din övervikt, gå på vattengympa för tjocka gravida.” (På MVC)

”Ja, du behöver inte gå upp i vikt. Du väger redan tillräckligt mycket”. (På MVC)

Nja, 77 kg är väl lite att ta i, du får jobba på så du går ner till i alla fall 50-55.” (På förlossningen)

Jag har också fått berättat för mig om en stad i Sverige där man tydligen räknar ut BMI på alla gravida och där den gravida kvinnan sedan får veta om hon är underviktig, normalviktig eller överviktig.

Alla dessa siffror som kvinnorna nämt i sina berättelser är bara siffror. Jag lägger ingen som helst värdering i siffran. Det visar bara att alla är olika och att alla går upp olika mycket i vikt under sin graviditet.  Till och med inom mödravården finns det på vissa håll uppenbarligen en föreställning om att smalt är bra och det andra inte är riktigt lika bra. Tyvärr delar en del barnmorskor med sig av dessa föreställningar till den gravida kvinnan, värderar kvinnans kropp utifrån dess form och dess vikt och låter viktuppgång under graviditen och viktnedgång därefter vara någon slags prestation. Jag har själv erfarenhet av att få en positiv reaktion från barnmorskan när viktuppgången varit liten och beröm över att gått ner ”bra” (enligt barnmorskan) vid efterkontrollen.

Det får inte gå till så här. Det måste komma fram att det här händer i vårt land, gång efter gång, för kvinna efter kvinna. Så här fåt det inte gå till.

 

 

19 kommentarer

  1. Angelica

    Usch, jobbigt o helt fel av barnmorskorna att gå ut så o säga. Samtidigt måste de ju upplysa om det finns risk för grav. diabetes o liknande, men man kan välja sina ord o sitt sätt att säga det. För mig var det annorlunda dock! Jag gick bara upp 6 kg o märkte inte ens på min kropp att jag var gravid. Ja, på magen förstås, men den dök nästan inte upp förrän i vecka 20! I mån. 8 tog de ett rutin kontroll på blodsocker o det var jättelågt o de frågade oroligt om jag ätit något! Så alla har vi olika ”problem”. O amningen tog hårt på min kropp. Mina 6 kg var borta efter 4 dagar o sedan bara rasade jag ännu mer. Jag blev ett vandrande skelett. Gick ned ett par kilo i veckan den första månaden o hade ett BMI på max 17 o sedan stoppade nedgången! Jag var hemskt smal. Men när jag slutade amma gick jag upp till min normalvikt på ett par veckor! Kroppen är ett mirakel!

  2. Rebecca Sundström

    Det är sjukt att de sker och att så många blir drabbade..

    Jag som alltid varit smal hela mitt liv gick upp 29kg då jag var gravid, jag som då inte är van vid att vara större mådde redan dåligt över detta..

    Var på mvc i slutet av graviditeten och fick en annan än min ordinare barnmorska då hon hade semester.. Denna barnmorska sa då rakt ut till mej att jag var fet, jag var verkligen tvungen att tänka på vad jag äter och dricker, jag skulle räkna makaroner, fick inte äta eller dricka varken de ena eller andra.. Jag skulle även se ut som en sjöstjärna eftersom mitt barn skulle vara så stor då den kom ut..

    Jag som redan mådde nog dåligt över min vikt behövde verkligen inte höra detta av en helt främmande människa och blev såklart superlessen, men sket i hennes rekomendation om vad jag inte fick äta..

    Ut kom en grabb på 51cm och 3550g, alltså helt normal..

  3. hanna

    Hej

    jag har fött två barn och har vid varje inskrivning talat om att jag haft ätstörningar hela mitt liv . Jag har tvärtemot er blivit behandlad därefter. Väga mig behövde jag inte om jag inte ville. Mina barnmorskor ansåg att dom kunde se om jag mådde bra. Om magen växte och övriga värden var bra. Vet att jag gick upp som mest 10 kg med barn nr 2. Jag blir ledsen när jag hör vad ni andra fått utstå då jag inte sett den sidan av mvc.

  4. Hanna

    Jag fick på inskrivningsbesöket höra att jag borde söka dietist o fick med mig massa böcker. tycktr själv att jag var lite överviktig men mådde skitbra i min kropp. Jag hade aldrig velat vara smal utan älskade min kropp.. sambon blev jätterädd o pressade mig mycket då han trodde på det hon sa. Jag gick upp 10 kg o ner på 3 v efter förlossningen. gick höra att jag skulle ha svårt att föda osv. Allt gick smidigt.. dock hade jag så dåligt självförtroende att jag knappt gick ut efter födseln. jag var ju så tjock.. å kände mig värdelös o inte fin för varken sambo lr barnet. åt upp mig hemma till 96 kg (170 lång) efter sex månader, mer än jag någonsin vägt, vägde inte ens det som gravid.. Slutade i att jag gjorde en privat överviktskirugi. egentligen nekade dom mig så jag vägde för lite men jag klarade inte att se mig i spegeln.. den där jävla barnmorskan förstörde mig o mitt första år med barnet o min o sambons relation..

  5. Jag funderar på om det finns en anledning att de kollar vikten på gravida så hårt? Är det risk för skador på foster om man väger för mycket? Jag har aldrig varit gravid och vill bli frisk så gott det går innan jag skaffar barn men jag är redan nu överviktig och utifrån alla dessa berättelser känner jag mig minst sagt missmodig…

  6. Pingback: ”Baby Bump Watch” – när det blir ett problem för den blivande mamman | Livskick

  7. Pingback: "Baby Bump Watch" - när det blir ett problem för den blivande mamman | XPY

  8. Jag har aldrig blivit vägd under graviditeten, bara tillfrågad vikt före grav. Tycker att det låter konstigt att de tar upp vikten och tom räknar på BMI eftersom man ändå inte ska banta under graviditeten. Möjligen om man var underviktig för att få råd kring hur man kan försöka gå upp. Jag bytte barnmorska i början av graviditeten av annan anledning, pga korkade kommentarer, så det vill jag verkligen rekommendera. Och det är väldigt svårt att säga ifrån i sådana situationer. Därför är det bättre att byta så man kan träffa en vettig person som inte får en att må dåligt.

  9. Elisabeth

    Jag satt precis och googlade runt om hur jag ska få tag i en vettig barnmorska, tack för en bra skriven text. Min upplevelse hittills med henne har varit tråkig och jag har verkligen försökt ge henne flera chanser. Jag fick nog efter ett tag, är i v 31 nu, och skickade ett långt mail till henne om hur ledsen hon hade gjort mig gång på gång med hennes elaka kommentarer om både mitt utseende och hur jag ”borde” leva mitt liv sunt. Jag har lidit och man kan säga att jag fortfarande lider av hur jag ”ser ut”. Jag tycker att jag är otroligt överviktig och min man och alla runtomkring mig försöker säga att det inte är så. Detta informerade jag henne om att jag kände men ÄNDÅ ska hon slänga in spydiga kommentarer. Jag tycker att det är UNDER ALL KRITIK hur barnmorskor kan ta sig sådana friheter och vara elaka mot blivande mammor. Däremot tycker jag om det finns en hälsorisk ska man bli informerad. Men vad är BMI egentligen? Jag har alltid vägt lika mycket som en väg till mig som har 2-3 strlk större i jeans än mig så vad ska man säga? Jag tränar 4 ggr i veckan och lever sunt men ändå ska man gå till barnmorskan och bli nedtryckt. Jag letar nu efter en ny. Hoppas allt går bra för alla er som läser detta och att det är sunt när man går upp lite i vikt för lilla bebisen. Naturen sköter sitt.

    1. Tack för att du delar med dig! Varm kram och vad bra att du försöker se till att byta barnmorska! Jättebra att du faktiskt berättat via mail till henne hur du upplevt bemötandet. Lycka till framöver!

  10. gravid med första

    Hittade hit efter mitt senaste besök hos barnmorskan. Är i vecka 32 nu. Blir så ledsen när jag hör och läser om hur andra gravida blivit behandlade.

    Min barnmorska har velat väga mig varje besök på MVC under graviditeten. Detta är mitt första barn jag väntar. Första gången sa hon att jag hade perfekt bmi, bla bla.. Som om bmi säger något om hälsan. Iaf barnmorskan var nöjda med vikten. Förstått det är ett väldans tjat från sjukvården om man annars är tjock eller överviktig och att dom kan se det som en anledning att tjata och vilja väga hela tiden.

    Jag väger mig aldrig annars, vill behålla tänket att vikt är orelevant, och att det är hälsan och hur jag känner mig som är det viktiga. Nu speciellt under graviditeten vill jag också behålla min (nuvarande) inställning till mat. Att jag ska kunna äta vad fasen jag vill, när jag vill. Har i yngre år hetsätit pga att jag viktmobbats pga smal och försökte då gå upp genom att hetsäta, utvecklades till det iaf. Har sedan fått höra en period att jag var tjock när jag gått upp, och då börjat tänka skam kring mat, och fått skuldkänslor för vad jag borde/inte borde äta.. Efter massa år har jag äntligen släppt det där. Men känner nu att det börjat triggats igång igen..

    Har hört av vänner och massa andra gravida att dom inte vägts mer än vid inskrivningen hos barnmorskan. Och då börjat tänka en massa på varför min barnmorska ens tar min vikt varje gång? Så nu när jag var där sist så tog jag upp detta, med varför. Vad fyller det för syfte ang barnet att ta min vikt? Vet att det inte gör ett dyft att veta vikten under graviditeten men ville höra hennes argument.

    Fick något svar om att det är standard (konstigt då jag inte hört om en enda annan som vägts varje gång – förutom tjocka eller överviktiga människor som många barnmorskor vill vikthetsa under graviditet). Och att det är bra att alltid ha en aktuell vikt som dom skriver in i journalen då dom kan hålla koll så det ”inte drar iväg för mycket” och så började hon prata om en massa negativt med att vara tjock… MAN kan ju vara tjock och hälsosam, och smal och ohälsosam. Så tröttsamt att dom ska skamma överviktiga kvinnor, speciellt i ett sånt känsligt läge när man är gravid! Och jag är ju smal och gravid, och ändå ska det snackas om vikt och vägas , vägas..

    Jag ifrågasatte då igen varför vikten är viktig att tas, då jag inte kan påverka den. Jag har foglossning, alltså kan inte motionera, och det enda jag skulle kunna göra är väl att äta mindre. (och man kan ju gå upp även om man äter mindre) Vilket jag inte vill känna skam kring. Och sa också att även OM jag motionerar varje dag och äter supersunt så kan jag ju ändå gå upp 30 kg, och tog då min vän som exempel som gick upp 30 kg pga hormoner och vätska. Då sa hon att vikten är bra att veta då man just kan gå upp i vätska och då behöva träffa en läkare. Frågade vad läkaren kan göra åt vätskan, kan läkaren göra något åt vätskan och fick ”nej det kan läkaren inte”..

    Så jag fattar fortfarande inte varför vikten ska tas. Hon sa det är frivilligt, och att vi kunde hoppa den denna gång då det var 4 veckor sedan den togs. Men hon ville ta den nästa gång ?!?!!??….

    Jag vill inte få predik prat om min vikt.. jag vill gå upp vad kroppen vill. Och jag behöver inte veta vikten. Jag tycker framförallt att hon inte behöver veta vikten. Vet inte vad jag ska göra. Har så jävla svårt säga ifrån, och försökte verkligen igår, tog t o m maken som stöd. Och så slutade det med att vi ändå ska ta vikten nästa gång. Vill vara tvär och bara vägra… Jag känner mig för allra första gången i hela mitt liv FIN! Jag älskar för första gången i mitt liv min kropp och speciellt magen. Bär ju på det bästa som finns!

    1. Tack för din kommentar! Följ ditt hjärta och jag hoppas att du finner modet och kraften att säga ifrån när du känner att det är läge för det.

      Tack för din kommentar! Jag önskar dig kraften och styrkan att stå på dig. Vill du inte alls väga dig, ta upp att du inte vill göra det. Att du gör det andra, men verkligen vill hoppa över vägandet. Att det är viktigt för dig. Din kropp, ditt val. Stå på dig. Kram!

  11. Hanna

    Hej! Vad skönt att hitta detta inlägg och veta att man inte är ensam.

    Har alltid haft viktproblem, i tonåren undervikt och i 20 års åldern lite övervikt. Har aldrig varit bekväm då jag alltid pendlat upp och ner ganska mycket. Har lätt för att gå upp i vikt.

    Väntar nu mitt första barn och är i vecka 28. Att bli större och större är inte helt bekvämt för mig samtidigt som jag älskar min växande mage. Jag är väl medveten om att jag svullnat upp och har redan gått upp 15 kg!! Och har man gjort det så är man medveten om att man blivit större.

    Idag på mvc skulle jag vägas igen första gången sedan inskrivningen och jag säger ursäktande att jag är väl medveten om att jag svullnat upp en del. Ändå utbrister bm när vikten kommer fram att ”herregud inte kan du ha gått upp såhär mycket redan?!” Och kollar runt på vågen precis som för att hitta nåt stort fel på den men inser ju snart att jo jag har gått upp så mycket. Då börjar hon nästan riva i lådorna efter en liten broschyr om vikt under graviditet och sitter sedan resten av tiden och tjatar om hur jag ska göra för att inte gå upp mer. Jag ville bara springa ut därifrån.

    Det faktum att allt annat såg bra ut och att mina värden hittills varit jättebra överskuggades av att jag var allt för tjock. Gick hem med gråten i halsen och har inte njutit av min graviditet på hela dagen. Hoppas imorgon känns bättre!

    1. Men alltså! Jag blir så förbannad! Och jag blir så innerligt ledsen för din skull. Jag önskar dig styrkan och modet att nästa gång tala om för barnmorskan vad hennes reaktioner och hennes ord gjorde med dig. Varm kram till dig och bebis i magen!

  12. Emma

    Nu kom jag till den här sidan pga att jag upplevt mkt negativa reaktioner kring min vikt (gravid för andra gången).
    Jag vägde 54kg innan jag blev gravid. Gick till privat gynekolog och fick tidigt ul i v. 8 så jag väntade med att skriva in mig på mvc till v. 10
    Nu är jag i graviditetsvecka 36 och väger 69kg. Jag ringde mvc pga attjag för ca en vecka sedan vägde 74kg. Bm började mkt hårt gå på mig med frågor om nått särskilt hänt och kommenterade att man inte ska stå på vågen varje dag. Hon signalerade att bantning under graviditet var fel.
    Då jag alltid varit smal och alltid fått negativa kommentarer om att jag varit för smal blev jag ledsen. När jag är gravid går jag upp ganska mkt. Det har också varit enda gången i livet då jag verkligen lyckats gå upp i vikt! Jag själv känner mig inte stor eller för stor. Men jag har tidigt fått höra av de flesta i min omgivning hur gigantisk och stor jag blivit. Det började redan då magen syntes i v. 20
    Har också fått kommentarer om att jag inte ska äta så mkt sötsaker. Bara tre personer har sagt till mig att jag är fin!
    Eftersom jag alltid varit så smal har jag verkligen velat gå upp ordentligt i vikt så att bebisen inte ska ta skada. Så när bm gick på om bantning började jag bara gråta. Jag ringde ju för att jag var rädd att bebisen i magen mådde dåligt. Jag svor över viktfokuset och avslutade samtalet mkt snabbt med frågan om nått kan va farligt för bebisen i magen.
    Jag är fortfarande så upprörd!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *