Foglossning, förnuft och känsla-sista dagen på jobbet.

Idag var det sista dagen på jobbet för en lång tid framåt. Märklig känsla trots att jag vet att det är helt rätt beslut att stanna hemma från och med måndag. Jag har fått graviditetspenning beviljat och på grund av den besvärliga foglossning jag drabbats av  tvivlar jag inte på att det är rätt beslut att ta ut det.

När jag sökte graviditetspenning tänkte jag att jag ändå inte skulle ta ut det på en gång om jag fick det beviljat. Ju längre tiden gick, desto större blev bevären och jag bestämde mig för att om jag får ett ja-så tar jag ut det från dag 1. Men sedan kom beslutet och med det startade argumenterandet mellan förnuftet och känslan.

Kanske skulle jag gå ner i tid ännu mer och jobba på ett tag till? Jaså, hon orkade inte mer? Ska du inte bita ihop lite till och kämpa på?  Ska du verkligen redan kasta in handduken? Orkar du verkligen inte lite till? Där på ena axeln satt den där figuren som ville få mig att köra på trots att förnuftet sade något annat.

För ett par år sedan hade jag aldrig ens reflekterat över de här två sidorna inom mig. Idag vet jag bättre. Att förnuftet måste vinna över känslan visste jag och jag känner idag en enorm lättnad över att jag lyssnade till mitt förnuft.

Det är inte beundransvärt att driva sig själv så hårt framåt att man till slut faller platt, faller bakåt hårt och nästan inte tar sig upp. Det är inte beundransvärt att bita ihop så hårt att smärtan dröjer sig kvar långt efter att käkarna släppt sitt krampaktiga tag om varandra. Att inte lyssna till sitt förnuft och till sin kropps signaler kan sällan sluta allt annat än illa.

 

2 kommentarer

  1. Lena H

    Det låter så bra och rätt att du valt att lyssna på din kropps signaler. Lätt att säga till andra men svårt att verkställa när det gäller en själv. Ibland kan det vara bra att ”se sig lite utifrån” och vilket råd man hade gett sig själv om det varit ens egen syster exempelvis. När jag beskrev min träning för en klok dam för flera år sedan, att jag gärna ville ta ut mig så mycket det gick för att det skulle bli lättare nästa gång, då sade hon att jag skulle vara rädd om mina resurser för att jag behöver dem till annat än till träningen. Tänkte på detta när jag läste ditt blogginlägg att det gäller dig just nu, du måste spara på dina resurser och inte lägga de på arbetet som det ser ut just nu. Nu får du prioritera vila och återhämtning för din egen del och gör du det så gynnar det din familj också. Ta hand om dig, DU är viktig! Kram <3

    1. Tack fina du för omtanke och kloka ord! Det är så lätt att ge goda råd åt andra, men ibland svårare att följa dem själv. Jag har lärt mig med åren och trots en del tankar som kommer och går om detta att stanna hemma så pass tidigt, så vet jat att just det här är helt och hållet rätt beslut. För mig. Just nu. Kram till dig Lena!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *