Acceptans

Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än kan vara utan att undvika, fly, försvränga eller döma den – hur jobbigt det än kan vara, både den yttre verkligheten runt omkring, som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner och ovänner och den inre verkligheten som kan vara olika tankar och känslor.

Jag tror på acceptans. Jag vet att acceptans kan ge ro.

Begreppet acceptans 
är huvudtemat i psykologen Anna Kåvers lilla bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Jag har själv läst den och kan varmt rekommendera den.

Här finner du mer intressant läsning om boken och acceptans. Vinner gör den som slutar kriga tycker jag är en bra rubrik på artikeln. Det är så sant, så sant när det handlar om detta.

Jag tror på acceptans, att vara med mina känslor och tankar istället för att kriga mot dem. Att vara med dem istället för att försöka få bort dem-även om det inte är tankar och känslor jag tycker om. Jag kanske helst av allt inte ens skulle vilja ha dem överhuvudtaget, men oavsett om jag försöker få bort dem eller inte kommer de att finnas där. Det jag däremot lärt mig av erfarenhet är att de snarare ökar om jag försöker få bort dem-om jag inte låter dem få finnas. Om jag intar ett accepterande förhållnignssätt kan jag istället bidra till att de blir allt mindre besvärande. Bara vetskapen om detta ger viss ro i sig.

Istället för att kriga mot dem är det bättre att jag låter de få komma och gå, precis som moln som svävar förbi ovanför mitt huvud.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *